Calle Gascona
Bulevar de la Sidra, ciderboulevarden: mer än ett dussin sidrerías, ciderhus, i rad. På torsdagar utanför sommaren sjungs de gamla ciderhusvisorna.

En ritual med egna regler, en hel gata som ägnas åt den, ostar som mognar i grottor och en dag om året då hela staden äter exakt samma sak.
🎧 På promenaden El Fontán, Gascona och gatuskulpturernaI Asturien serveras cidern inte, den hälls upp från hög höjd, escanciada; den beställs inte för en person, den delas; och den smuttas inte på, den dricks i ett enda drag. Att förstå den ritualen är halva resan, eftersom den styr hela det sociala livet i en stad som dessutom lagar riktigt god mat.
Bakgrundsljudet på calle Gascona går inte att ta miste på: ciderstrålen som faller från hög höjd mot glasets kant. Det är ingen uppvisning, det är teknik: den naturliga asturiska cidern har ingen tillsatt kolsyra och behöver syresättas för att komma till sin rätt.
Den praktiska följden är att du måste dricka den genast, innan den dör ut. Därför hälls bara lite upp åt gången – en culín – och den dricks i ett enda drag, inte i små klunkar.
Och en skvätt lämnas alltid kvar i glaset, culete, för att skölja kanten du har druckit ur innan glaset går vidare till nästa person. Den slås ut på golvet eller i ciderhusets ränna, och därifrån kommer äppeldoften som möter dig när du kliver in.
Cider beställs inte för en person: den delas. En flaska, ett glas som vandrar från hand till hand, och samtal utan att någon tittar på klockan. Att dricka ur ett eget glas anses här helt enkelt konstigt.
Bulevar de la Sidra, ciderboulevarden: mer än ett dussin sidrerías, ciderhus, i rad. På torsdagar utanför sommaren sjungs de gamla ciderhusvisorna.
Oviedos mage sedan medeltiden, i en hall av järn och glas från 1882-1885. Här finns ostarna och fabes.
Ladda ner appen och upptäck Oviedo offline, när du vill. Gå promenaden El Fontán, Gascona och gatuskulpturerna med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Fabada är flaggskeppsrätten, och hemligheten ligger i faba-bönan: den är inte vilken böna som helst, utan en sort med långt, platt och smörigt korn, mycket tunt skal och en egen skyddad geografisk beteckning. Därför smälter den i munnen i stället för att förbli hel och hård.
Ostarna är det andra stora kapitlet, och Asturien har en av de största variationerna i världen i förhållande till sin yta. Cabrales är den mest kända: den är skarp av allt blåmögel och mognar i månader i naturliga grottor i bergen. Ursprungsbeteckningen kräver det: om osten inte har legat i grottan får den inte kallas Cabrales.
Sedan finns Gamonéu, Afuega'l Pitu och Casín, bland många andra. Det lönar sig att fråga i Mercado El Fontán, där försäljarna gärna berättar om var och en.
Cachopo är den moderna rätten som har erövrat världen: två kalvschnitzlar med skinka och ost emellan, panerade och friterade, i en storlek som utmanar varje rimlig aptit. Den är inte gammal, men i dag är den Asturiens mest exporterade kulinariska kännetecken.
Och när det gäller fisk, allt från Kantabriska havet: pixín (marulk), virrey och oricios (sjöborrar) under säsong. Kusten ligger en halvtimme bort, och det märks på menyerna.
Den 19 oktober varje år firar Oviedo El Desarme, som påminner om en händelse 1836 då några karlistiska trupper avväpnades medan staden, enligt berättelsen, höll dem sysselsatta med mat.
I dag högtidlighålls det genom att äta, och med en exakt meny som inte går att förhandla om: kikärter med saltad torsk och spenat, callos (kalluns) och risgrynsgröt. Inga varianter. Den dagen äter hela staden samma sak och restaurangerna fylls till sista plats.
Det är en av de strängaste och mest älskade mattraditionerna i Spanien. Om du reser de dagarna måste du boka i förväg, och det är värt besväret.
Resten av året är calle Gascona området för cider, och kvarteren kring Plaza del Fontán och Plaza de la Constitución platsen för att äta sittande.
Ett nyttigt tips: på ciderhusen äter du raciones och allt delas. Att beställa egna tallrikar bryter mot ställets logik, precis som att be om ett eget glas.
Gamla stans sociala hjärta, med arkader och vägg i vägg med saluhallen. Här tar du en vermut och äter sittande, fem minuter från Gascona.
Oviedos finrum, och platsen där El Desarme firas den 19 oktober varje år: kikärter med torsk, callos och risgrynsgröt, utan varianter.
Därför att den naturliga asturiska cidern inte har någon tillsatt kolsyra. När den faller genom luften och slår mot glasets kant bryts den, syresätts och doften vaknar: här kallas det espalmar. Därför måste du dricka den genast, innan den dör ut, och därför hälls bara lite upp åt gången.
Den skvätt cider som alltid lämnas kvar i glaset. Den används för att skölja kanten du har druckit ur innan glaset går vidare till nästa person, eftersom glaset delas och vandrar runt. Den slås ut på golvet eller i ciderhusets ränna, och därifrån kommer äppeldoften som möter dig när du kliver in.
Det går, men det är ovanligt och avslöjar dig som utsocknes. Cider beställs per flaska och delas: ett enda glas som vandrar från hand till hand, medan den som häller upp serverar en culín åt gången. Ställets logik är samtalet och den gemensamma rytmen, inte den egna konsumtionen.
Att de inte är vanliga bönor: den asturiska faba-bönan är en sort med långt, platt och smörigt korn, mycket tunt skal och en egen skyddad geografisk beteckning. Därför smälter bönan i munnen i en bra fabada i stället för att förbli hel och hård, och det är skillnaden mellan en bra rätt och en medelmåttig.
Därför att den mognar i månader i naturliga grottor i bergen, där den jämna fukten och temperaturen får det blå möglet att växa. Ursprungsbeteckningen kräver att osten lagras där: om den inte har legat i grottan får den inte kallas Cabrales. Asturien har dessutom många andra: Gamonéu, Afuega'l Pitu, Casín.
Två kalvschnitzlar med skinka och ost emellan, panerade och friterade, i en storlek som utmanar varje rimlig aptit. Det är ingen gammal rätt, men den har blivit Asturiens mest exporterade kulinariska kännetecken och finns på i stort sett alla menyer i regionen.
En matfest som Oviedo firar den 19 oktober varje år, till minne av en händelse 1836 då några karlistiska trupper avväpnades medan staden höll dem sysselsatta med mat. Den högtidlighålls genom att äta en exakt meny som inte går att förhandla om: kikärter med saltad torsk och spenat, callos och risgrynsgröt.
Ladda ner Viavoy och promenera i Oviedo offline, när du vill.
