Salzillomuseet
Hjärtat i Murcias Semana Santa. En dryg timme, och spara en särskild stund bara för julkrubban.

Den spanska barockens störste skulptör har ett eget museum, en rund kyrka tänkt som ett skrin och en procession som går ut före gryningen varje långfredag.
🎧 På promenaden Salzillo, Jesús och Santa ClaraFrancisco Salzillo skar i polykromt trä de ansikten som Murcia ber inför varje långfredag, och han gjorde det med en känsla för gesten som placerar honom bland de tre eller fyra främsta i den spanska andaktsskulpturen. Hans verk finns kvar i staden, i den byggnad det gjordes för, och det går fortfarande ut på gatan.
Kyrkan Jesús, uppförd mellan 1675 och 1696, är en av de mycket få runda kyrkorna i Spanien. Och formen är inget infall: runt långhuset öppnar sig kapell i en krans, som ekrarna i ett hjul, och i vart och ett vilar en paso.
Hela byggnaden var alltså tänkt som en permanent utställning av brödraskapets Semana Santa, stilla veckan. Normalt förvaras pasos i förråd; här ställdes arkitekturen i ritens tjänst, vilket gör helheten till ett skolexempel.
Från den här porten går Salzilloprocessionen ut i gryningen på långfredagen, den med nazarenos, botgörarna i lila kåpor, ”los moraos”, de lila. Det är den viktigaste dagen i stadens kalender och den som bäst förklarar Murcia.
Rundturen inne i museet leder från Salzillos verkstad och hans julkrubba till de pasos som går ut på gatan: Bönen i örtagården, Tillfångatagandet, Gisslandet, Fallet och den Nasarén som bär korset på axeln och har en blick som skär rakt in i själen.
Hjärtat i Murcias Semana Santa. En dryg timme, och spara en särskild stund bara för julkrubban.
En rund kyrka från 1675-1696, med kapell i en krans där varje paso vilar. Härifrån går ”los moraos” ut i gryningen på långfredagen.
Ladda ner appen och upptäck Murcia offline, när du vill. Gå promenaden Salzillo, Jesús och Santa Clara med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Huvudverket är ”Bönen i örtagården” från 1754, med en ängel som ser ut att just ska lyfta för att trösta en utmattad Kristus. Många ser den som hans mästerverk, och det räcker att titta på veckningarna i manteln för att förstå varför.
Den spanska processionsskulpturen är en genre som knappt finns utanför Iberiska halvön: skulptur i polykromt trä, gjord för att ses i rörelse, på natten, i levande ljus och underifrån. Det styr allt, från gesten till bemålningen.
Salzillo hör hemma i den främsta raden tillsammans med Gregorio Fernández, Martínez Montañés och Alonso Cano, och han är den ende av de fyra vars verk går att se nästan i sin helhet i en enda byggnad i hans egen stad.
Och den tekniska detalj som förklarar allt: pasos är ihåliga, urholkade inuti med limmat tyg. Så kan en enorm grupp bäras på axlarna genom smala gator utan att någon knäcker ryggen. Konstruktionen var tänkt för bruket från första början.
Den andra juvelen i museet är julkrubban: mer än femhundra små figurer som han modellerade mellan 1776 och 1783 åt en adelsman i staden. En hel värld av herdar, marknader och små hus i miniatyr, där varje litet ansikte skiljer sig från det förra.
Och det är där det blir intressant: trots att den berättar om Kristi födelse klädde Salzillo sina herdar som murcianska bönder från 1700-talet och lät dem vandra genom landskap som påminner om huertan, den odlade slätten, inte om det heliga landet.
Han modellerade den värld han hade framför sig. Därför känner du igen dräkter, yrken och till och med ansikten från hans tids Murcia, och därför fungerar julkrubban som ett etnografiskt dokument av högsta klass och inte bara som ett konstverk.
Du kan ägna en halvtimme åt att leta detaljer och det dyker alltid upp en ny. Många slutar med att ge den mer tid än de stora pasos, och det är ett fullt rimligt beslut.
Stadens andra Salzillo, tillsammans med faderns, Nicolás, finns i kyrkan El Carmen, på andra sidan floden: Franciscos skulptur av den obefläckade avlelsen och en Virgen del Carmen som tillskrivs Nicolás, kanoniskt krönt 2008.
Här finns Francisco Salzillos skulptur av den obefläckade avlelsen, en Virgen del Carmen som tillskrivs hans far Nicolás och Cristo de la Sangre av Nicolás de Bussy, från 1693.
På samma runda: ett islamiskt palats från 1200-talet under ett kloster med klarissor i klausur. Stadens mest överraskande besök.
En skulptör från Murcia på 1700-talet, räknad som en av den spanska barockens största bildhuggare, i nivå med Gregorio Fernández, Martínez Montañés och Alonso Cano. Han specialiserade sig på processionsskulptur: figurer i polykromt trä gjorda för att bäras ut under Semana Santa. Murcia har ägnat honom ett helt museum.
Av rent praktiskt behov: många figurer är urholkade inuti, med limmat tyg och polykromt trä, för att väga så lite som möjligt. Så kan en enorm grupp bäras på axlarna genom kvarterets smala gator utan att bärarna skadar sig. Det är processionsteknik lika mycket som skulptur.
För att den var tänkt som ett skrin för pasos. Runt det runda långhuset öppnar sig kapell i en krans, som ekrarna i ett hjul, och i vart och ett vilar en processionsgrupp. Det är ett ovanligt exempel på arkitektur som formats för att tjäna en bestämd rit.
Att Salzillo, trots att den berättar om Kristi födelse, klädde sina herdar som murcianska bönder från 1700-talet och lät dem vandra genom landskap som påminner om huertan, inte om det heliga landet. Det är mer än femhundra figurer, alla med olika ansikten, och den fungerar som etnografiskt dokument och inte bara som konstverk.
För de flesta ”Bönen i örtagården” från 1754, med en ängel som ser ut att just ska lyfta för att trösta en utmattad Kristus. Det räcker att titta på veckningarna i manteln och hur figurerna är placerade för att förstå varför. Den finns i Salzillomuseet, på plaza de San Agustín.
Processionen som går ut från kyrkan Jesús i gryningen på långfredagen, med de nazarenos i lila kåpor som Murcia kallar ”los moraos”, och som på axlarna bär de figurer som resten av året vilar i museet. Det är den viktigaste dagen i stadens kalender.
I kyrkan El Carmen, på andra sidan floden, finns Francisco Salzillos skulptur av den obefläckade avlelsen och en Virgen del Carmen som tillskrivs hans far, Nicolás Salzillo, kanoniskt krönt 2008. I samma kyrka finns också Cristo de la Sangre av Nicolás de Bussy, från 1693, ännu en imponerande figur.
Ladda ner Viavoy och promenera i Murcia offline, när du vill.

Läs vidare



