Plaza Mayor
Centrum för restaurangerna i övre gamla stan, med uteserveringar under de varmt färgade stadspalatsen och katedralen mitt emot. Här äter du med utsikt, även om priserna på själva torget är högre än på gatorna som utgår från det.

Bergs- och viltmat, med rätter som inte finns utanför provinsen. Vad varje sak är, vad du ska beställa först och varför efterrätten till slut blir en likör.
🎧 På promenaden Hängande Cuenca: från Casas Colgadas till borgenKöket i Cuenca är bergsmat: vilt, fläsk, lamm, vitlök och bröd, med rätter som uppfanns för att ge kalorier åt dem som arbetade utomhus om vintern på tusen meters höjd. Nästan ingen av dem finns utanför provinsen, och flera har namn som inte säger något till den som kommer utifrån, så det lönar sig att veta vad du beställer.
Morteruelo, ajoarriero, zarajos.
Morteruelo är flaggskeppet: ett slags varm pastej gjord på grislever och viltkött – hare, rapphöna, ibland höna – som stöts till en smet, binds med ströbröd och kryddas med kryddnejlika, kanel, kummin och paprikapulver. Den serveras ljummen, bredd på bröd.
Ursprunget är att ta vara på allt: den gjordes vid matanza, den årliga grisslakten, av de delar som inte dög till något annat, och den kraftiga kryddningen, som överraskar med sin sötaktiga ton, är medeltida. Det är en mäktig och mycket vinterlik rätt, och den som provar den brukar till slut be om mer.
Ajoarriero är motsatsen: kall, mild och lätt. Smulad torsk, kokt potatis, vitlök, olja och ibland ägg eller valnötter, allt stött tills det emulgerar. Den äts bredd på bröd och fungerar året runt, även på sommaren.
Och så zarajos, den mest typiska tapasen: lammtarmar lindade runt två vinrankor och grillade eller friterade. De låter illa och är mycket bättre än de verkar. Det är en sådan sak du ska beställa utan att tänka för mycket.
Centrum för restaurangerna i övre gamla stan, med uteserveringar under de varmt färgade stadspalatsen och katedralen mitt emot. Här äter du med utsikt, även om priserna på själva torget är högre än på gatorna som utgår från det.
Ladda ner appen och upptäck Cuenca offline, när du vill. Gå promenaden Hängande Cuenca: från Casas Colgadas till borgen med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Serranía de Cuenca är ett område för både storvilt och småvilt, och det syns på menyn året runt men framför allt på hösten och vintern: rapphöna i escabeche, hare, vildsvin, kronhjort och annat hjortvilt i långkokta grytor. Det är provinsens bästa kök och det minst kända utanför den.
Gazpacho manchego är, trots namnet, en varm viltgryta – kanin, rapphöna, ibland kyckling – som serveras på ett tunt bröd av osyrad deg skuret i bitar, som suger upp buljongen. Den har absolut ingenting med den andalusiska gazpachon att göra, och att beställa den på sommaren och vänta sig något kallt är besökarens klassiska misstag.
Av lamm finns den kastilianska ugnsstekningen och caldereta, en lammgryta; och manchegoost, som här är en hemmaprodukt och finns i utmärkta lagrade varianter till producentpriser. Dessutom oljan och honungen från Cuencas del av Alcarria, som har egen ursprungsbeteckning.
Att dricka finns viner från La Mancha och Manchuela, provinsens ursprungsbeteckningar, som har blivit betydligt bättre och hör till de billigaste i Spanien i förhållande till vad de ger.
Ett av de tre husen rymmer en restaurang, och det är det enda sättet att äta bokstavligen hängande över ravinen. Det är dyrt och du måste boka, men för ett särskilt tillfälle går platsen inte att jämföra med något i någon annan spansk stad.
Ett slags varm pastej gjord på grislever och viltkött – hare, rapphöna, ibland höna – som stöts till en smet, binds med ströbröd och kryddas med kryddnejlika, kanel, kummin och paprikapulver. Den serveras ljummen och bredd på bröd. Det är provinsens flaggskeppsrätt och en rätt som tog vara på allt från matanza, den årliga grisslakten.
Smulad torsk som stöts med kokt potatis, vitlök och olja tills den emulgerar, ibland med ägg eller valnötter. Den äts kall, bredd på bröd, och till skillnad från morteruelo är den mild och lätt, så den fungerar bra på sommaren. Blanda inte ihop den med ajoarriero från Navarra, som är en helt annan rätt, med tomat och paprika.
Nej, och det är besökarens klassiska misstag. Det är en varm viltgryta – kanin, rapphöna, ibland kyckling – som serveras på ett tunt bröd av osyrad deg skuret i bitar som suger upp buljongen. Den har inget samband med den andalusiska gazpachon utöver namnet, som kommer från en annan rot.
Lammtarmar lindade runt två vinrankor och grillade eller friterade, serverade som tapas. Det är det mest typiska tilltugget i Cuenca. De låter värre än de är: vinrankan ger arom när den grillas och resultatet är krispigt utanpå. De är värda att beställa utan att tänka för mycket.
Cuencas likör: brännvin som fått dra med kaffe, bränt socker, kanel, apelsinskal och kryddnejlika. Den dricks kall i slutet av måltiden, är mildare än den ser ut och säljs i varenda butik i gamla stan. Det är stadens självklara ätbara souvenir, tillsammans med alajú.
I övre gamla stan, på Plaza Mayor och gatorna som utgår från torget, med uteserveringar och utsikt, även om priserna stiger på själva torget. I den nedre staden har området kring calle Fray Luis de León invånarnas tapas, billigare och livligare. Och utanför högsäsong stänger många ställen i gamla stan tidigt på vardagar.
Den traditionella efterrätten är alajú, en sötsak av moriskt ursprung gjord på honung, mandel, ströbröd och kryddor, pressad mellan två oblater. Den är kompakt, mycket söt och hör till en familj av sötsaker – turrón och marsipan – som kom till halvön med araberna och som här har bevarats nästan oförändrad.
Och så finns resoli, Cuencas likör: brännvin som fått dra med kaffe, bränt socker, kanel, apelsinskal och kryddnejlika. Den dricks kall i slutet av måltiden, är mildare än den ser ut och säljs i varenda butik i gamla stan. Det är stadens självklara ätbara souvenir.
Om områdena: Plaza Mayor och gatorna som utgår från torget samlar restaurangerna i övre gamla stan, med uteserveringar och utsikt, även om priserna är högre på själva torget. I den nedre staden har området kring calle Fray Luis de León invånarnas tapas, billigare och livligare.
Och en praktisk varning: i gamla stan stänger många ställen tidigt utanför högsäsong, framför allt på vardagar. Om du ska äta middag sent, kontrollera öppettiderna eller gå ner till den nya staden.
Ladda ner Viavoy och promenera i Cuenca offline, när du vill.
