Parque de Canalejas
Leta efter de två paren av hundar och lejon i sten som vaktar promenaden: de kom från en gammal herrgård utanför staden. Och den lilla fontänen med pojken som spelar flöjt, diskret men rörande.

Hundraåriga australiska fikonträd, en kulle med ett slott som aldrig avfyrade ett skott och stadens bästa panoramavyer utan inträde och utan kö.
🎧 På promenaden Canalejas, San Fernando och parkernaI en stad där solen gassar åtta månader om året är skugga infrastruktur. Alicante har en handfull parker med hundraåriga träd och ett par gratis och nästan tomma utsiktsplatser som tar hand om dagens mitt mycket bättre än något museum, och därför förtjänar de en plats i din resplan.
Parque de Canalejas är stadens äldsta park: den anlades 1886 på de gamla varven, i kanten där Alicante mötte havet, och därför har den sin långa, smala form parallellt med vattnet.
Dess fyra rader av fikusträd sträcker sig mot varandra upptill och bildar ett katedralskepp av löv. Det är australiska fikonträd, Ficus macrophylla, hämtade från andra sidan jorden för mer än ett sekel sedan, och några av dem är över hundra år gamla.
Det som gör dem spektakulära är att de skickar ut luftrötter från grenarna och stammen: när rötterna når marken förvedas de och blir nya stöttor. Därför ser stammen ut som ett virrvarr av pelare, och därför lyfter rötterna gatstenarna.
Några minuter bort ligger Plaza de Gabriel Miró, med fler skyddade hundraåriga fikusträd och Fuente de la Aguadora, vattenbärerskans fontän, i mitten. Rinnande vatten och tät skugga skapar ett verkligt mikroklimat: det är den svalaste vrån i centrum mitt i augusti.
Leta efter de två paren av hundar och lejon i sten som vaktar promenaden: de kom från en gammal herrgård utanför staden. Och den lilla fontänen med pojken som spelar flöjt, diskret men rörande.
Alicantebor kallar det Plaza de Correos, efter posthuset som dominerar torget. Aguadora i brons, från 1918, föreställer ett verkligt yrke: att bära vatten från de offentliga brunnarna till husen, port för port.
Ladda ner appen och upptäck Alicante offline, när du vill. Gå promenaden Canalejas, San Fernando och parkerna med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Parque del Monte Tossal breder ut sig över sextiotretusen kvadratmeter uppför sluttningen på en åttiosju meter hög kulle, väster om centrum. Den invigdes 1995, och bakom den finns en historia av motgångar.
På nittiotalet ville man bygga en riktig temapark här. Men marken höll inte: det började med jordskred och ras, och parken fick monteras ner nästan innan den var färdig. Naturen vann, och på det misslyckandet byggdes något betydligt förnuftigare.
I dag finns här stigar, utsiktsplatser, minigolf, boule, jätteschack, en skridskobana och en klättervägg. Det är stadens park med mest att erbjuda för en eftermiddag med barn, och den är gratis.
Och högst upp ligger San Fernandos slott, som kröner kullen och avslutar promenaden. Ordet tossal är förresten valencianska och betyder kulle: att kalla den Parque del Monte Tossal är att säga samma sak två gånger.
San Fernandos slott byggdes 1813, mitt under spanska frihetskriget, för att stärka stadens försvar. Och det avfyrade aldrig ett enda skott: det restes i all hast, och när det väl stod klart hade det franska hotet passerat. Det föddes gammalt, oanvändbart och mycket dyrt.
I dag är det en öppen utsiktsplats, gratis, utan öppettider och i stort sett tom, där du bara hör vinden. Härifrån ser du havet, hamnen och hela staden utbredd nedanför, och mittemot syns Castillo de Santa Bárbara på sin klippa.
Att se båda samtidigt är en läxa i vad som avgör vilka byggnader som räknas: det ena av muslimskt ursprung, med tusen års historia och ständiga besökare; det andra, som aldrig tjänade något syfte, tomt.
Det bär också på ett mörkt kapitel: efter spanska inbördeskriget fungerade det som koncentrationsläger för republikanska fångar, precis som tjurfäktningsarenan. Det är ännu ett stopp på promenaden genom minnet av kriget i staden.
Fritt tillträde, inga öppettider och inget inre att besöka. Det du kommer hit för är panoramautsikten och tystnaden, och båda är garanterade eftersom nästan ingen går upp. Tjugo minuters promenad uppför genom parken.
Parque de Canalejas, den äldsta, anlagd 1886 på de gamla varven. Dess fyra rader av hundraåriga australiska fikonträd bildar ett katedralskepp av löv, och luftrötterna lyfter gatstenarna. På sommaren är det en av de svalaste platserna i centrum.
Därför att de är Ficus macrophylla, australiska fikonträd som skickar ut luftrötter från grenarna och stammen. När rötterna når marken förvedas de och blir nya bärande stöttor för trädet. Därför ser stammen ut som ett virrvarr av pelare och beläggningen blir till slut deformerad.
Vid Castillo de San Fernando, på berget Tossal, väster om centrum. Tillträdet är fritt och gratis, det finns inga öppettider och i stort sett aldrig någon där. Du går upp genom Parque del Monte Tossal på ungefär tjugo minuter, och däruppifrån ser du havet, hamnen och mittemot Castillo de Santa Bárbara.
Därför att det byggdes 1813, i all hast och ganska dåligt, för att försvara staden mot fransmännen, och när det väl stod färdigt hade hotet passerat: fransmännen lyckades aldrig inta Alicante. Det föddes gammalt, oanvändbart och mycket dyrt, en fästning för ett krig som aldrig kom.
Det är ett valencianskt ord som betyder kulle, backe eller höjd, och det används dagligen i hela Alicanteregionen, där landskapet är fullt av sådana höjder. Att kalla en park ”del Monte Tossal” är bokstavligen att säga samma sak två gånger.
Parkerna är det bästa svaret, och de är gratis: Parque de Canalejas och Plaza de Gabriel Miró, i centrum, har tät skugga från hundraåriga fikusträd och, när det gäller torget, rinnande vatten som skapar ett verkligt mikroklimat. Det luftkonditionerade alternativet är museerna, med MACA som är gratis och MARQ i norr.
Ladda ner Viavoy och promenera i Alicante offline, när du vill.
