Castillo de Santa Bárbara
Tre trappstegsformade ringmurar, var och en från ett annat århundrade. Utsikten på 360 grader från Torreta förklarar hela stadens historia utan en enda skylt. Det är gratis: det är bara hissen från Postiguet som kostar.

En stad där det bästa är gratis: ett muslimskt slott ovanför stranden, ett museum med Picassos och fri entré och en strandpromenad av sex miljoner mosaikstenar. Så fördelar du två dagar.
🎧 På promenaden Santa Bárbara-slottet och den gamla stadenAlicante behandlas ofta som ett mellanstopp på väg till en strand, och då går du miste om nästan allt intressant. Staden har en av Spaniens största medeltida fästningar, ett konstmuseum för 1900-talet som ingen väntar sig, tre historiska lager ovanpå varandra och en stadsstrand mitt i centrum. Två dagar räcker, och de är väl värda det.
Förmiddag: uppifrån och ner.
Börja med att åka hiss upp till slottet Castillo de Santa Bárbara, från ingången som är uthuggen i klippan mittemot Postiguetstranden. Slottet är gratis; det är bara hissen som kostar. Och där uppe, i Torreta, finns den äldsta stenen i hela anläggningen: muslimerna befäste den här klippan på 800-talet.
Logiken är rent geografisk: det är en fristående klippa hundrasextio meter över hamnen, och ingenting rörde sig längs den här kusten utan att man visste om det häruppifrån. Den intogs den 4 december 1248, på den heliga Barbaras dag, och helgonets namn blev kvar.
Gå ner till den mellersta ringmuren, byggd under Filip II, med låga, sluttande murar som var gjorda för att kanonkulorna skulle glida av: det är befästning mot kanoner, inte mot stormstegar. Där ligger MUSA, stadsmuseet, som sätter hela besöket i ordning på en halvtimme.
Och gå sedan ner till fots genom Parque de la Ereta till kvarteret Santa Cruz: vitkalkade hus, blomkrukor överallt och trappgator, där havet plötsligt dyker upp i slutet av en gränd. Du kommer ut i gamla stan vid kapellet Ermita de la Santa Cruz.
Tre trappstegsformade ringmurar, var och en från ett annat århundrade. Utsikten på 360 grader från Torreta förklarar hela stadens historia utan en enda skylt. Det är gratis: det är bara hissen från Postiguet som kostar.
Kalken är inte bara estetik: den var billig, reflekterar solen och desinficerar. Det är fortfarande ett kvarter där grannarna vattnar blommorna och hänger tvätt. Gå tidigt eller sent på eftermiddagen: mitt på dagen bländar solen på de vita väggarna.
Ladda ner appen och upptäck Alicante offline, när du vill. Gå promenaden Santa Bárbara-slottet och den gamla staden med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Allt på tre minuters avstånd.
I gamla stan är konkatedralen San Nicolás ren herreriansk stil: utanpå sträng sten utan en enda utsmyckning, och inuti en nästan fyrtiofem meter hög kupol som fyller allt med ljus. Gå inte därifrån utan att se korsgången, som inte syns från långhuset och som nästan ingen hittar.
Två minuter bort ligger MACA, och här kommer överraskningen: Picasso, Miró, Dalí, Chillida, Tàpies, Kandinsky, Chagall och Giacometti, med fri entré. Samlingen kom hit för att en konstnär från Alicante, Eusebio Sempere, samlade nästan tvåhundra verk och skänkte dem till sin stad.
Alldeles intill ligger MUBAG, i det förnämsta palatset från Alicantes 1700-tal, med fyra århundraden av måleri och verk som Prado har lånat ut. Dess eget stora namn är Emilio Varela, arvtagare till Sorollas ljus, som stannade här i stället för att flytta.
Avsluta med att gå ner till Explanada de España i skymningen, när hela staden går ut och promenerar. Under fötterna mer än sex och en halv miljon mosaikstenar av marmor som tecknar vågor; ovanför fyra rader dadelpalmer.
En av Spaniens bästa samlingar av 1900-talskonst, och gratis. Utställningen delar in rundturen i tre idéer: geometri, abstraktion och figuration. En och en halv timme räcker: museet är litet och helt överblickbart.
Den vågmönstrade stenläggningen ger en verklig optisk effekt: när du går och tittar ner verkar vågorna röra sig framåt med dig. Den lades i slutet av femtiotalet, även om den ser ut att ha funnits där i alla tider.
Förmiddag: hamnen och centrum.
Börja vid hamnen, för det var där staden började: Alicante var hamn innan det blev stad. Härifrån skeppades Fondillón, ett sött och lagrat rött vin som exporterades till halva Europa, och 1858 gjorde järnvägen staden till Madrids naturliga hamn.
Fortsätt längs Explanada till Casa Carbonell, strandfrontens elegantaste byggnad och en hämnd i sten: den uppfördes av en industriman från Alcoy som kände sig föraktad där och bestämde sig för att bygga den dyraste och mest synliga byggnad som gick att bygga just här, så att den skulle synas från fartygen.
Gå upp till Mercado Central, eklektisk med inslag av valenciansk jugend och nästan trehundra stånd. Gå dit på förmiddagen, det är då den är i gång. Och två minuter bort ligger Plaza del 25 de Mayo, med minnesmärket över bombningen som 1938 dödade mer än trehundra människor här.
Avsluta på MARQ, det arkeologiska museet, som var Årets europeiska museum 2004 och kräver en hel förmiddag. Det förändrade sättet att berätta arkeologi: ljus, ljud och salar som förvandlas, nästan som en scenuppsättning.
Fajardo och Juan Vidal, 1917-1921. Den är fortfarande stadens mage. Och den bär på sitt djupaste sår: den italienska bombningen den 25 maj 1938, mitt på förmiddagen och med marknaden full av folk.
Årets europeiska museum 2004, i ett före detta sjukhus från 1926. Här finns fynden från Lucentum, den romerska stad som Alicante har fått sitt namn från, och ruinerna kan du gå bland i Albufereta.
Tre alternativ.
Det enkla alternativet är Postiguetstranden, nästan en kilometer sand mitt i centrum med slottet bakom. Titta på bergets profil från strandkanten: du kan urskilja en panna, en näsa och en haka. Invånarna i Alicante kallar den Cara del Moro, ”morens ansikte”.
Om du vill ha mer plats ligger San Juan-stranden tjugo minuter med spårvagn från Plaza de los Luceros, och den är mycket bredare. TRAM-linjen går längs hela kusten ända till Benidorm och Dénia.
Det lugna alternativet är parkerna: Parque de Canalejas, stadens äldsta, med hundraåriga australiska fikonträd som bildar ett katedralskepp av löv; och Plaza de Gabriel Miró, som invånarna i Alicante kallar Plaza de Correos, den svalaste vrån i centrum.
Och om du har en halv dag över: Tabarca, den enda bebodda ön i regionen Valencia, en halvtimmes båtresa från småbåtshamnen. Den är marint reservat, har en muromgärdad kärna från 1700-talet och Karl III befolkade den på nytt med genuesiska fiskare.
Namnet kommer av postigo, en liten port: här låg en av stadsmurens mindre portar. I augusti får inte en knappnål plats, och det är priset för att ha en strand i centrum. Utanför högsäsongen förändras den helt.
Från 1886, på platsen för de gamla varven. Fikusträden skickar ner luftrötter från grenarna som blir nya stöttor när de når marken, och därför lyfter de stenplattorna. På sommaren en av de svalaste platserna i centrum.
Ja, med god marginal: slottet, gamla stan med Santa Cruz och konkatedralen, de tre museerna, Explanada och stranden. På en enda dag hinner du det viktigaste, men då faller museerna bort, och de hör till stadens största överraskningar. Med tre dagar ryms utflykten till Tabarca.
Själva slottet är gratis: det är bara hissen som kostar, den som går upp från ingången uthuggen i klippan mittemot Postiguetstranden. Du kan också köra upp med bil längs vägen på berget, eller gå upp till fots från kvarteret Santa Cruz, vilket är ansträngande men den vackraste vägen.
Ja. Entrén är fri, och i samlingen finns Picasso, Miró, Dalí, Chillida, Tàpies, Kandinsky, Chagall och Giacometti. Den hamnade där för att konstnären Eusebio Sempere från Alicante samlade nästan tvåhundra verk av mer än hundra konstnärer och skänkte dem till sin stad i stället för att sälja dem.
Ja, Postiguet: nästan en kilometer sand tio minuters promenad från var som helst i centrum, med berget och slottet bakom. Om du vill ha mer plats ligger San Juan-stranden tjugo minuter med spårvagn från Plaza de los Luceros, och den är mycket bredare.
Om du har en halv dag, ja. Det är den enda bebodda ön i regionen Valencia, den ligger en halvtimmes båtresa från småbåtshamnen och är marint reservat, med mycket klart vatten. Dessutom finns en muromgärdad kärna från 1700-talet kvar: Karl III befäste ön och befolkade den på nytt med genuesiska fiskare som hade suttit fångna i tunisiska Tabarka.
Vår och höst, för temperaturen och trängselns skull. Juni har en stark lockelse: Hogueras de San Juan, Alicantes midsommarfest med brasor, som är klassad som turistfest av internationellt intresse, med monument av papp och trä som brinner natten den 24:e och mascletás, öronbedövande smällarkanonader, varje dag mitt på dagen på Plaza de los Luceros.
Ladda ner Viavoy och promenera i Alicante offline, när du vill.

Läs vidare