Den här renässansinnergården från 1500-talet låg i Paris i mer än femtio år, sedan en fransk antikhandlare hade köpt den sten för sten och fört bort den. Den kom tillbaka till Zaragoza i slutet av femtiotalet och står sedan 1980 ihopsatt igen inne i en bankbyggnad i centrum. Det är en av de mest osannolika kulturarvshistorierna i Spanien, och den fick ett lyckligt slut.
En innergård som såldes och försvann
Innergården hörde till huset för en köpman från Zaragoza som blivit rik på handel, Gabriel Zaporta, och byggdes i mitten av 1500-talet. Det är ett exceptionellt exempel på aragonsk renässans, med två våningar arkader, ristade kolonner och en skulptural dekor av ovanlig täthet.
På 1800-talet förföll byggnaden och 1903 köpte en fransk antikhandlare innergården, monterade ner den bit för bit och förde den till Paris, där han satte ihop den igen. Den sortens affär var då fullt laglig och ganska vanlig: kulturarvet såldes som material.
År 1957 förvärvades den av ett finansinstitut i Zaragoza, som ordnade hemfärden. Delarna kom tillbaka och sattes ihop igen inne i en byggnad vid Coso, med interiören ombyggd för att rymma den. Den öppnades för allmänheten på åttiotalet efter en lång restaurering.
Kärleksscener ristade i kolonnerna
Det du ska titta på är kolonnerna i det nedre galleriet, vars skaft är ristade med reliefer som berättar mytologiska och allegoriska scener, många av dem om kärlek, äktenskap och trohet i äktenskapet.
Det är ingen dekorativ nyck: innergården byggdes i samband med byggherrens giftermål, och det ikonografiska programmet fungerar som ett sammanhängande tal om föreningen, med gestalter av Herkules, scener av uppvaktning och personifierade dygder. Att läsa det hela kräver tid och tålamod.
Det övre galleriet har medaljonger med byster i spandrellerna och en krönlist som avslutar helheten. Namnet Patio de la Infanta kommer från mycket senare tid, från en ägarinna som var släkt med kungahuset, och har inget med det ursprungliga programmet att göra.
Missa inte
Den var mer än femtio år i Paris
En antikhandlare köpte och monterade ner den 1903. Den kom tillbaka tack vare en institution i Zaragoza och sattes ihop igen inne i en byggnad.
Kolonner som berättar
Skaften i det nedre galleriet berättar mytologiska scener om kärlek och äktenskap: ett komplett program, inte utsmyckning.
Beställd av en köpman
Gabriel Zaporta, rik på handel, i samband med sitt giftermål. Inte adel utan nya pengar.
Gratis inträde, och gömd
Den har ingen egen fasad och annonseras inte på gatan. Du går in genom entréhallen i en byggnad vid Coso.
Så passar det in i ditt besök i Zaragoza
Den ligger vid Coso, gatan som löper runt gamla stan längs den romerska murens sträckning, fem minuter från Plaza del Pilar och mycket nära Sástagopalatset, ännu ett renässanspalats med utställningar och fritt inträde.
Du kommer in via byggnadens entréhall och inträdet är gratis, men öppettiderna är institutionens och därför begränsade, med stängt mitt på dagen och begränsat på helgerna. Kontrollera dem.
Det är ett besök på femton minuter som väldigt många inte känner till, delvis för att det inte har någon egen fasad och inte annonseras från gatan. Och det brukar finnas tillfälliga utställningar uppsatta runt innergården, som du ser vid samma ingång.
Vanliga frågor
Den där infantinnan som gav namnet, har hon med Goya att göra?
Jo, och det är en underbar koppling. Paret levde avskilt från hovet, eftersom infanten hade gift sig av kärlek och inte av beräkning, och det kostade honom hans privilegier. Och den familjen porträtterades av ingen mindre än Goya, geniet som föddes i Fuendetodos, här alldeles intill, i en berömd gruppmålning och i flera porträtt av henne ensam. Så kvinnan som ger den här gården dess namn ser fortfarande på oss från den bästa aragoniska målarens dukar genom tiderna.
Och varför så många kärleksscener inhuggna i pelarna?
För att det, enligt vad man berättar, inte bara var en uppvisning av rikedom. Gabriel Zaporta lät resa det för att fira sitt bröllop: därför talar snidningarna så mycket om kärlek och om par. Det var hans sätt att föreviga sin hustru och deras förening inför hela staden, så att de skulle bestå när de själva inte längre fanns. Och det lyckades han med: sekler senare talar vi fortfarande här om deras kärlek.
