En fasad av gyllene sten, stram och elegant, med klassisk portal och en klostergång gömd inuti. Det är Oviedos universitets historiska byggnad, uppförd mellan 1574 och 1608. Och dess historia har en vändning som nästan ingen väntar sig: den grundades av en generalinkvisitor.
Ett universitet betalt av Heliga ämbetet
Den grundades av don Fernando de Valdés Salas, ärkebiskop av Sevilla och rikets generalinkvisitor, densamme som skärpte Heliga ämbetets domstolar och upprättade Indexet över förbjudna böcker 1559.
I sitt testamente lämnade han pengarna för att skapa ett studium generale i sin födelsebygd. Han dog 1568, rättstvisterna om arvet drog ut i det oändliga och salarna öppnade först den 21 september 1608, fyrtio år senare.
Att en man som fruktades för att ha förföljt böcker grundade ett hus ägnat just åt böcker är en av historiens förtjusande paradoxer, och i Oviedo berättar man den med en rejäl dos torr humor.
Byggnaden visar dessutom en ambition: Oviedo, en liten provinsstad, ville mäta sig med Salamanca på lika villkor. I århundraden var det hela nordvästra Spaniens intellektuella hjärta.
Branden 1934 och kurserna för arbetare
I oktober 1934, under revolutionen i Asturien, svepte lågorna in universitetet och nästan hela dess historiska bibliotek gick förlorat, med tusentals gamla volymer som aldrig återfanns. Det du ser i dag är en omsorgsfull rekonstruktion som gjordes efteråt, sten för sten.
Den revolutionen slog också ut Cámara Santa i katedralen, Teatro Campoamor och rådhuset. Oviedo är till stor del en återuppbyggd stad.
Det finns en annan, mindre känd och ljusare episod: 1898 satte en grupp professorer vid det här lärosätet i gång Extensión Universitaria, den universitära folkbildningen, genom att ta ut undervisningen ur klostergången och föra den till fabriker, gruvdistrikt och arbetarcentra, med gratis föreläsningar.
Det var den första erfarenheten av det slaget i Spanien, och den svarar mot krausismens anda och Institución Libre de Enseñanza. En av de professorerna var Leopoldo Alas ”Clarín”, författare till La Regenta.
Missa inte
Den grundades av en generalinkvisitor
Fernando de Valdés Salas, som lämnade pengarna i sitt testamente. Han dog 1568.
Den öppnade fyrtio år senare
Den 21 september 1608, sedan rättstvisterna om arvet dragit ut i det oändliga.
Den brann 1934
Under revolutionen i Asturien gick nästan hela dess historiska bibliotek förlorat.
Kurser för arbetare sedan 1898
Extensión Universitaria förde gratis föreläsningar till fabriker och gruvdistrikt. Den första i Spanien.
Så passar det in i ditt besök i Oviedo
Det ligger på calle San Francisco, intill Campo de San Francisco och några minuter från katedralen.
Stoppet tar tjugo minuter. I dag rymmer byggnaden centralbiblioteket; klostergången brukar vara tillgänglig under undervisningstid, men det är bäst att kontrollera.
Det är den naturliga starten på rundan i Claríns Vetusta, som går vidare mot San Julián de los Prados och Foncalada.
Vanliga frågor
Visste du att den här byggnaden brann på tjugonde århundradet?
I oktober 1934, under revolutionen i Asturien, svepte lågorna in universitetet och nästan hela dess historiska bibliotek gick förlorat, med tusentals gamla band som aldrig återfanns. Det du ser i dag är en omsorgsfull återuppbyggnad gjord efteråt, sten för sten, på det som stod kvar.
Och den där historien om kurserna för arbetare?
År 1898 satte en grupp professorer vid det här lärosätet i gång Extensión Universitaria, den universitära folkbildningen: de tog ut undervisningen ur klostergången och förde den till fabriker, gruvdistrikt och arbetarcentra, med gratis föreläsningar för människor som aldrig skulle ha satt sin fot i en lärosal. Det var den första erfarenheten av det slaget i Spanien, och den gav Oviedo ryktet om ett öppet universitet som varade i decennier.
Visste du att Oviedo har ett annat namn i litteraturen?
Det heter Vetusta, och namnet gav Clarín, Leopoldo Alas, professor i juridik vid just det här universitetet. I sin roman La Regenta, från 1884, skildrade han staden under falskt namn och med vassa sanningar: dess präster, dess unga herrar, dess skvaller. Det gamla Vetusta är det här Oviedo som du går på.
Och går det att se La Regenta någonstans?
Klart: hon har en egen staty. Ana Ozores, huvudpersonen, väntar på dig i brons framför katedralen, med sin mantilj och blicken förlorad, ett verk av Mauro Álvarez uppsatt 1997. Det är en av stadens mest älskade skulpturer, och vid det här laget har klänningen blivit nött av allt klappande.
