Hela Alhambra mittemot, svävande över trädkronorna, med snötäckta Sierra Nevada bakom. Det är Granadas vykortsbild, utsikten som dyker upp överallt, och i verkligheten fungerar den fortfarande. Den ligger högst uppe i Albaicín, på en öppen plats framför en kyrka från 1500-talet, och du måste gå upp. Den är värd varje trappsteg, men det är bra att veta när du ska gå och vad du kan vänta dig, för du blir inte ensam.
Vad du ser, exakt
Från vänster till höger: de rödaktiga tornen i Alcazaba, den äldsta och mest militära delen; den fyrkantiga kuben av Karl V:s palats, renässanstillägget som bryter siluetten; Nasridpalatsen i mitten, med Torre de Comares som dominerar; och uppe till vänster, bland cypresser, Generalife.
Bakom syns Sierra Nevada, med snö från hösten till långt in på våren. Den kombinationen – fästning av röd sten, grön skog och vitt bergsmassiv – är det som gör utsikten unik, och förklarar varför den är mer imponerande på vintern än folk tror.
Till höger tittar en ny kupol fram: Mezquita Mayor de Granada, stadens stora moské, invigd 2003, den första som öppnades i staden på mer än femhundra år. Den ligger alldeles intill utsiktsplatsen och har en trädgård öppen för allmänheten med lika bra utsikt och betydligt färre människor.
Tiden och stämningen
Solnedgången är den berömda stunden: stenen går från ockra till guld och från guld till rött på några minuter. Det är också då platsen är fullast, med musikanter, försäljare och flera led av folk framför muren. Vill du ha den lugna bilden, gå i gryningen eller mitt på förmiddagen.
Det finns en mycket upprepad anekdot: det sägs att Bill Clinton, som student, gick upp hit på sextiotalet och kallade den här solnedgången den vackraste i världen, och att han kom tillbaka åratal senare som president. Historien finns i alla guideböcker och har gjort mer för den här utsiktsplatsen än någon turistkampanj.
Och det finns ett alternativ som är bra att känna till: utsiktsplatserna La Lona och San Cristóbal, båda i Albaicín, erbjuder jämförbar utsikt med en bråkdel av folket. Den vid San Miguel Alto, längre upp och med en rejäl uppförsbacke, ger den mest fullständiga panoramautsikten av alla.
Missa inte
Alhambra med Sierra Nevada bakom
Röd fästning, grön skog och vitt bergsmassiv. På vintern, med snö, är det ännu bättre.
Mezquita Mayor intill
Invigd 2003, den första i Granada på fem århundraden. Trädgården har samma utsikt och färre människor.
De alternativa utsiktsplatserna
La Lona, San Cristóbal och San Miguel Alto: jämförbar utsikt och en bråkdel av trängseln.
Nerstigningen via Paseo de los Tristes
Med upplyst Alhambra ovanför och floden Darro nedanför. Granadas bästa kvällspromenad.
Så passar den in i ditt besök i Granada
Den ligger högst uppe i Albaicín, och uppstigningen är en del av besöket: kvarteret, som är världsarv tillsammans med Alhambra, är en labyrint av kullerstensbelagda backar, cármenes (traditionella hus med trädgård) med vitkalkade murar och små torg. Att gå upp till fots från Plaza Larga eller från Paseo de los Tristes är det rätta sättet.
Om backarna är ett problem går bussarna C31 och C32 upp från Plaza Nueva. Det är små minibussar, de är fulla och färden är i sig värd besväret på grund av hur smala gatorna är.
Planen som fungerar bäst är den här: Alhambra på morgonen med bokad tid, lunch i centrum, Albaicín på eftermiddagen med långsam uppgång och utsiktsplatsen vid solnedgången. Och sedan ner via Paseo de los Tristes, med upplyst Alhambra ovanför, som är stadens bästa kvällspromenad.
Vanliga frågor
Är det sant att här finns den bästa solnedgången?
Det säger man, och med berömda namn bakom. Man säger att en ung Bill Clinton gick upp hit på sextiotalet, blev förtrollad av den här solnedgången och kallade den den vackraste i världen; som president sa han att han ville se den igen. Sanning eller guidelegend, titeln ”världens bästa solnedgång” har fastnat på den här utsiktsplatsen för alltid.
Och den där nya kupolen som tittar fram bredvid?
Det är Mezquita Mayor de Granada, och dess historia rör: den invigdes 2003, den första moskén som öppnades i staden på mer än femhundra år, sedan erövringen. Den restes några meter härifrån, med en öppen trädgård som ger nästan samma utsikt. Efter fem sekler hördes den muslimska bönen åter just mittemot de forna sultanernas palats.
