Efter Gran Vías vimmel är Plaza de España ett andetag av luft: en stor öppen yta med träd, fontäner och en horisont som vidgas. I dess mitt, vid en damm, står två bronsfigurer som du skulle känna igen var som helst i världen: Don Quijote på sin magra hästkrake och Sancho Panza på sin åsna, vid foten av en Cervantes som sitter i sten. Och runt omkring reser sig två tegelkolosser från 1950-talet som i årtionden var Spaniens högsta byggnader.
Monumentet över Cervantes
Monumentet föddes ur ett stort jubileum: 1916 var det trehundra år sedan Cervantes död, och Spanien ville hedra honom storslaget. Projektet är ritat av arkitekten Rafael Martínez Zapatero och skulptören Lorenzo Coullaut Valera, och det byggdes i etapper mellan 1925 och 1930. Coullaut Valera dog innan det var färdigt, och det var hans son Federico som fortsatte arbetet år senare: två generationer av samma familj som formade författarens gestalter i sten och brons.
Cervantes tronar, sittande, och vid hans fötter rider hans två odödliga gestalter i brons och blickar framåt som om de snart skulle trava iväg mot bergen. Och här kommer en detalj som nästan ingen lägger märke till: bredvid Don Quijote är två kvinnliga figurer skulpterade som föreställer Dulcinea. Den ena är den verkliga bondflickan Aldonza Lorenzo, den andra den idealiserade dam som riddaren föreställer sig. Monumentet berättar i sten om skillnaden mellan verklighet och dröm, vilket hela Don Quijote handlar om.
Platsen byggdes om helt för några år sedan för att gräva ner trafiken, plantera träd och ge utrymmet tillbaka till fotgängarna. I dag hänger den ihop i gatuplan med Jardines de Sabatini och Templo de Debod, något som tidigare krävde att man korsade stora avenyer.
De två tegelkolosserna
På ena sidan av platsen ligger Edificio España, färdigt 1953, och på den andra, slankare, Torre de Madrid från 1960. De uppfördes av bröderna Otamendi – av samma släkt som arkitekten bakom Palacio de Cibeles – mitt under Francotiden, och när Torre de Madrid invigdes var den med sina 142 meter Spaniens högsta byggnad, och dessutom ansedd som världens högsta byggnad i armerad betong. Att resa en sådan höjd enbart med betong på den tiden var en enorm bedrift.
De är propagandaarkitektur, monument i betong som skulle visa världen att efterkrigstidens Spanien också kunde ha skyskrapor. Edificio España stod i åratal övergivet och tomt, ett spöke mitt i staden, tills det för inte länge sedan byggdes om till lyxhotell.
Ombyggnaden förde med sig det bästa i helheten för besökaren: en takterrass öppen för allmänheten på ungefär 27:e våningen, med den mest fullständiga panoramautsikten över västra Madrid – Templo de Debod, Casa de Campo, flodbrinken och bergskedjan. Det avgiftsbelagda inträdet ligger mellan 8 och 15 euro, ofta med förtäring, och det är klokt att boka till solnedgången.
På vintern har platsen dessutom säsongsattraktioner: en täckt isbana, ett pariserhjul och någon julmarknad, med priser på cirka 8-12 euro per åktillfälle på isen.
Missa inte
Don Quijote och Sancho i brons
Madrids mest fotograferade skulpturgrupp, ett verk av två generationer av familjen Coullaut Valera.
De två Dulcinea
Bredvid riddaren, den verkliga bondflickan och den idealiserade damen: hela Don Quijote sammanfattad i sten.
Torre de Madrid
142 meter, världens högsta byggnad i armerad betong när den invigdes 1960.
Takterrassen på Edificio España
Utsikt över Debod, Casa de Campo och bergskedjan från 27:e våningen, med avgiftsbelagt inträde.
Så passar den in i din promenad
Plaza de España är Gran Vías naturliga slutpunkt. Om du går nerför avenyn österut kommer du till Edificio Carrión med sin Schweppes-skylt, Plaza del Callao, Edificio Telefónica och, längst ner, Círculo de Bellas Artes och Plaza de Cibeles.
Och västerut, fem minuters promenad bort, ligger Templo de Debod, stadens bästa solnedgång som dessutom är gratis: ett egyptiskt tempel som är 2200 år gammalt, speglat i en vattenyta. Om du går Gran Vía på eftermiddagen, planera så att du kommer hit en halvtimme före solnedgången.
Norrut, två gator upp, ligger Cuartel del Conde Duque, en kaserne för kungliga gardet från 1717 med en spektakulär barockportal av Pedro de Ribera, i dag ett kulturcentrum med innergårdar där det hålls utomhuskonserter på sommaren. Viavoys tur ”Gran Vía och det moderna Madrid” går genom hela den här sekvensen med en lokal guide i örat.
Vanliga frågor
Varför reste de det här monumentet just här?
Det föddes ur ett stort jubileum: 1916 var det tre sekel sedan Cervantes död, och Spanien ville hylla honom på stort sätt med den här monumentgruppen. Det drog ut på tiden och blev inte klart förrän flera år senare, men anledningen var det där runda jubileet. Därför rider don Quijote i hjärtat av staden: för att världens mest universella författare skulle få sin plats i huvudstaden.
Gjorde en enda skulptör allt det här?
Nej, det är ett verk av far och son. Det började Lorenzo Coullaut Valera, men han dog innan han hann slutföra det, och det var hans son Federico som fortsatte arbetet och färdigställde monumentet år senare. Därför växte monumentet fram i etapper över tid. Två generationer av samma familj som formade Cervantes gestalter i sten och brons. Vackert, eller hur?
