Gå uppför Gran Vía så märker du vid något tillfälle att en byggnad skymmer himlen. Den kolossen i ljus sten som reser sig i avsatser, som ett uthugget berg, är Edificio Telefónica: Spaniens första skyskrapa och, när den stod klar 1929, Madrids högsta byggnad, en titel den behöll till 1953. Nästan nittio meter i en stad som dittills inte hade gått över fem våningar. För madrilenerna på tjugotalet var det science fiction.
Skyskrapan som förde New York till Madrid
Projektet signerades av arkitekten Ignacio de Cárdenas, men bakom stod amerikanen Louis S. Weeks hand och hela maskineriet från ITT, det amerikanska bolag som Telefónica föddes ur 1924. Därav att den luktar så mycket Manhattan: tekniken, ingenjörerna och sättet att bygga högt kom från USA.
Se hur massan smalnar av uppåt i trappstegsformade våningar, den profil som man i New York kallade ”bröllopstårta”. Cárdenas ritade den så för att uppfylla en kommunal förordning om ljus och ventilation i gatorna, men resultatet är rena amerikanska skyskrapan planterad mitt i Madrid. Tornets dekoration är däremot barock-churrigueresk: en eftergift åt den lokala smaken så att den utländska jätten inte skulle skära sig helt.
Byggnaden markerade ett före och ett efter. Efter Telefónica slutade Madrid att titta nedåt: Plaza de España kom med sina torn från femtiotalet, och senare hela Castellana. Men den första var den här.
Tornet under spanska inbördeskriget
Under spanska inbördeskriget var det här tornet Madrids mest eftertraktade artilleriobservatorium. Därifrån syntes hela fronten, så republiken installerade sina utkikar här och artilleristerna på motsatta sidan använde det som riktpunkt. Byggnaden fick hundratals nedslag och höll.
Där inne fanns dessutom den internationella telefonväxeln, vilket gjorde byggnaden till nervcentrum för världens information om kriget: alla utländska korrespondenter måste gå upp hit för att diktera sina reportage, efter att först ha passerat den republikanska censuren. Inom de här väggarna berättades Spaniens krig för hela planeten, per telefon och under bomberna. Hemingway, bland andra, gick upp på taket för att se granaterna falla över staden.
I dag står tornet kvar med lagade ärr och ett mycket lugnare liv. På de första våningarna finns ett kulturutrymme som drivs av bolagets stiftelse, med utställningar om konst och teknik och en sal tillägnad telefonens historia, och det är fritt att gå in. Så den här kolossen är inte längre bara kontor: du kan gå in genom dörren och titta dig omkring inne i Spaniens första skyskrapa.
Missa inte
Den trappstegsformade profilen
New Yorks ”bröllopstårta” anpassad efter en madrilensk kommunal förordning om ljus i gatorna.
Kulturutrymmet
På de första våningarna, utställningar om konst och teknik med fritt inträde.
Korrespondenternas torn
Härifrån dikterades spanska inbördeskrigets krönika till världen, med censuren emellan.
Den churriguereska dekorationen
En eftergift åt den spanska smaken i en byggnad med strikt amerikansk teknik.
Så passar den in i din promenad längs Gran Vía
Telefónica ligger på avenyns mittsträcka, mellan Red de San Luis och Plaza del Callao. Nedför österut kommer du på fem minuter till Círculo de Bellas Artes och Plaza de Cibeles; uppför västerut till Edificio Carrión med sin Schweppes-skylt i neon och, längre bort, till Plaza de España.
Under dina fötter, i korsningen vid Red de San Luis, finns en av Madrids äldsta tunnelbanestationer: den öppnade 1919 med stadens första linje och hette i flera år just ”Red de San Luis”. Medan man ovanför rev ett helt kvarter för att öppna Gran Vía gick de första tågen redan nedanför.
För att få en uppfattning om skalan, gå bort mot Callao och titta tillbaka: därifrån ser man tornets trappstegsform mot himlen. Och vill du ha hela berättelsen om hur den här avenyn byggdes – som tog med sig över trehundra hus och fjorton hela gator – berättar Viavoys rundvandring ”Gran Vía och det moderna Madrid” den stopp för stopp med en lokal guide.
Vanliga frågor
Varför liknar den så mycket en skyskrapa i New York?
För att företaget i grund och botten var halvamerikanskt. Telefónica föddes 1924 med kapital från amerikanska ITT, som tog med sina ingenjörer och sitt sätt att bygga på höjden. Cárdenas signerade ritningarna, men bakom stod hela den amerikanska maskinen, expert på att resa torn. En bit av den industrin planterad mitt på Gran Vía.
Stämmer det att journalisterna arbetade där inne under kriget?
Ja, och det är riktigt romanlikt. Här inne låg den internationella telefonväxeln, så alla utländska korrespondenter måste gå upp hit för att ringa och diktera sina krönikor till världen, efter att först ha passerat republikens censur. Mellan det här tornets väggar berättades kriget i Spanien för hela planeten, på telefon och under bomberna.
Går det att gå in i dag?
Det går, och det är värt det. På de första våningarna finns ett kulturutrymme som drivs av företagets stiftelse, med konst- och teknikutställningar och en liten sal som går igenom telefonens historia. Inträdet är fritt. Så den här kolossen är inte längre bara kontor: du kan gå in genom dörren och snoka runt en stund i Spaniens första skyskrapa.
