Ställ dig framför Puerta de Alcalá och lyssna på den innan du ser den: trafiken snurrar runt den i en oavbruten rondell, dag och natt, och den står mitt i, oberörd, och har i över två sekler sett Madrid dra förbi. Det är en båge av ljus sten med fem öppningar, skulpturer och militära troféer högst upp, och den var ingen försvarsport utan en dekorativ: en sorts civil triumfbåge, en av de första i sitt slag i Europa, rest för att ge en värdig entré åt den som kom till staden längs vägen från Alcalá.
En triumfbåge för en huvudstad
Den lät Karl III bygga för att ersätta en gammal port i stadens tullmur, och den ritades av den italienske arkitekten Francesco Sabatini, kungens stora favorit, densamme som signerade Jardines de Sabatini och som också satte sina spår i Kungliga slottet. Den invigdes 1778.
Den är byggd i granit och kalksten från Colmenar och har fem öppningar – tre mittbågar och två sidoöppningar med raka överstycken – och kröns av militära troféer, vapensköldar och allegoriska skulpturer. Skalan är medvetet monumental: det gällde att förkunna att den som gick igenom här kom in i en huvudstad, inte i en stor by.
Och här kommer den detalj som nästan ingen lägger märke till: dess två sidor är inte likadana. Den ena har mer överlastad dekor och den andra är mer återhållsam. Enligt traditionen kunde kungen, när han såg de två förslag han fick sig förelagda, inte bestämma sig och lät göra en fasad efter vart och ett. Gå runt den och kolla själv: Puerta de Alcalá har två olika ansikten beroende på från vilket håll du ser den.
En port som inte leder någonstans längre
Porten var en del av muren som omgav Madrid och markerade var man kom in i och lämnade staden, med till och med tull att betala vid passagen. När staden sprängdes av tillväxt och muren revs i slutet av 1800-talet slapp porten undan hacka och spett för att den var så vacker. I dag är den en entré som inte leder någonstans: en port till hela Madrid.
Titta på stenen: den har märken av granatsplitter från spanska inbördeskriget och också, enligt traditionen, från tidigare episoder. De har inte suddats ut vid restaureringarna och är en del av dess levnadshistoria.
År 1986 spelade Ana Belén och Víctor Manuel in ”La Puerta de Alcalá”, en låt som blev en jättehit och som halva Spanien kan utantill i dag: det där ”mírala, mírala” gjorde den gamla bågen till en popikon. Texten använder den som ett stumt vittne till allt som hänt runt omkring den under århundraden. Så det här monumentet tittar man inte bara på: man sjunger det också.
På natten gör belysningen den till ett av de vackraste motiven i centrum, och till jul ingår den i ljusrundan. Den bästa platsen att fotografera den från är trottoaren på Retirosidan, med calle de Alcalá som öppnar sig i bakgrunden.
Missa inte
De två olika ansiktena
En överlastad fasad och en återhållsam: man säger att kungen inte kunde välja mellan de två förslagen.
Märkena av granatsplitter
Ärr från spanska inbördeskriget som restaureringarna har valt att inte sudda ut.
Låten från 1986
”La Puerta de Alcalá” av Ana Belén och Víctor Manuel gjorde bågen till en popikon.
Porten utan mur
Stadens tullmur revs på 1800-talet; porten slapp undan för att den var vacker och blev stående ensam.
Så passar det in i ditt besök i Madrid
Porten tronar över Plaza de la Independencia, som också är nordvästra hörnet av Retiroparken. Går du in här kommer du på tio minuter till Estanque Grande med Alfons XII:s kolonnad och på tjugo till Palacio de Cristal.
I motsatt riktning, nedför calle de Alcalá, kommer du på fem minuter till Plaza de Cibeles, med Palacio de Cibeles och dess utsiktsplats och Banco de España, och därifrån startar Paseo del Arte med Pradomuseet och Museo Thyssen-Bornemisza. Norrut ligger stadsdelen Salamanca, stadens lyxiga shoppingområde.
Det är ett femminutersstopp som lämpar sig att passa in mellan Retiro och museerna. Viavoys rundtur ”Konstpromenaden och El Retiro” tar med den i slutet av rutten, efter promenaden genom parken, med en lokal guide som berättar om dess historia medan du går.
Vanliga frågor
Stämmer det att det finns en känd sång om den?
Och hur. År 1986 spelade Ana Belén och Víctor Manuel in ”La Puerta de Alcalá”, en sång som blev en jättehit och som halva Spanien kan i dag: det där ”mírala, mírala” gjorde den gamla bågen till en popikon. Texten använder den som ett stumt vittne till allt som har hänt omkring den under århundraden. Så det här monumentet tittar du inte bara på: du sjunger det också.
Varför står den ensam, utan mur på sidorna?
För att muren en dag försvann och den blev kvar. Porten var en del av inhägnaden som omgav Madrid och markerade var folk gick in i och ut ur staden, med passageskatt till och med. När staden sprängdes av tillväxt och inhägnaden revs i slutet av 1800-talet, klarade sig porten för att den var vacker. I dag är det en ingång som inte leder någonstans: en port till hela Madrid.
