Banco de España, Spaniens centralbank, ligger på Madrids mest högtidliga hörn: en massiv byggnad av sten och smidesjärn som sluter Plaza de Cibeles i söder och som ritades, bokstavligen, för att ingen skulle ta sig in. Den invigdes 1891 och rymmer under jord det bankvalv där landets guldreserver förvaras, skyddat av en legend som Madrid har upprepat i hundra år. Utanpå är den ett av den spanska eklekticismens mästerverk; inuti finns en konstsamling som bland annat omfattar porträtt målade av Goya.
En bank byggd som en fästning
När Spaniens centralbank bestämde sig för att lämna sitt gamla säte och bygga en byggnad som motsvarade dess uppgift valde den stadens mest synliga hörn: korsningen mellan Paseo del Prado och calle de Alcalá, alldeles framför Cibelesfontänen. Arbetet började 1884 efter ritningar av Eduardo de Adaro och Severiano Sáinz de la Lastra, och byggnaden invigdes 1891.
Stilen är eklektisk, den där blandningen så typisk för 1800-talet mellan akademisk klassicism och de stora europeiska bankernas uttryck, med en släng av italiensk renässansarkitektur. Mästerstycket är det avfasade hörnet, det som vetter mot fontänen: en rotunda krönt av en klocka och ett glasfönster som har blivit ett av Madrids mest fotograferade hörn. Lägg också märke till smidesjärnsgrindarna, som är äkta guldsmedskonst, och till stenhuggeriet i kvaderstenarna.
Byggnaden har vuxit i etapper under mer än ett sekel, med successiva tillbyggnader mot calle de Alcalá och mot Paseo del Prado som respekterade originalets formspråk. Resultatet är ett helt kvarter av sten som fungerar som en visuell gräns: här tar museernas Madrid slut och det finansiella Madrid längs calle de Alcalá börjar.
Guldet, vallgraven och andra legender
Under dina fötter, flera våningar ner, finns bankvalvet där Spaniens guldreserver förvaras. Legenden som varje madrilen känner till säger att valvet omges av en vallgrav som på några sekunder kan översvämmas med vatten från underjorden om någon försökte bryta sig in: den som kom in skulle drunkna innan han hann röra en guldtacka. Banken har aldrig bekräftat eller dementerat det, vilket gör historien betydligt bättre.
Det som är dokumenterat är husets bittraste historia. År 1936, när spanska inbördeskriget just hade brutit ut, beslutade republikens regering att skicka ut större delen av reserverna ur landet: omkring femhundra ton guld lämnade landet mot Sovjetunionen för att betala för vapen och förnödenheter. Det är det så kallade ”Moskvaguldet”, och det kom aldrig tillbaka. Nästan nittio år senare ger frågan fortfarande upphov till mycket heta diskussioner.
Byggnadens tredje skatt är konstnärlig och betydligt mindre känd. Banken äger en förstklassig målningssamling, med flera porträtt signerade Goya – beställningar av institutionens guvernörer och direktörer – och dessutom verk av andra stora konstnärer. De är inte utställda dagligen, men visas då och då på tillfälliga utställningar och på de guidade visningar som institutionen ordnar vid enstaka tillfällen.
Missa inte
Det avfasade hörnet
Rotundan som vetter mot Cibeles, med sin klocka och sitt glasfönster: byggnadens mest fotograferade fasad.
Smidesjärnsgrindarna
Guldsmedskonst från slutet av 1800-talet som mycket få stannar upp för att titta på på nära håll.
Guldvalvet
Under gatan, med legenden om den översvämningsbara vallgraven som banken aldrig har dementerat.
De dolda Goyorna
Porträtt av den aragoniske målaren i institutionens samling, som bara kan ses på enstaka utställningar.
Så passar den in i ditt Madridbesök
Spaniens centralbank är ett stopp utifrån: man beundrar den från trottoaren och går runt den på fem minuter. Rakt över gatan ligger Plaza de Cibeles med sin fontän från 1782 och Palacio de Cibeles, i dag stadshus, vars utsiktsplats i tornet ger den bästa utsikten över Paseo del Prado. Uppför Alcalá, två minuter bort, ligger Círculo de Bellas Artes med sin takterrass; nedåt börjar museiaxeln som leder till Museo Thyssen-Bornemisza och Pradomuseet.
Den bästa tiden att se byggnaden är sent på eftermiddagen, när solen i väster faller på stenen och det avfasade hörnet lyser upp. På kvällen gör den arkitektoniska belysningen den till en av stadens mest teatraliska byggnader, och då förstår man att det här hörnet formgavs för att imponera.
Vill du ha hela sammanhanget – vem som byggde vad, varför Madrid i början av 1900-talet fylldes av sådana kolosser och vad som hände här under kriget – börjar Viavoys rundvandring ”Gran Vía och det moderna Madrid” precis i det här hörnet och går uppför Alcalá till Gran Vía, med en lokal guide som berättar längs vägen.
Vanliga frågor
Vad hände med det där guldet som skickades till Moskva?
Det är ett av de stora såren i vår historia. År 1936, med kriget över sig, skickade republiken omkring femhundra ton till Sovjetunionen, nästan tre fjärdedelar av hela landets guld, för att sätta det i säkerhet. Det gick åt till att betala för vapen och förnödenheter, och det kom aldrig tillbaka. Än i dag kallas det ”Moskvaguldet”, och det ger fortfarande upphov till mycket hetsiga diskussioner.
Stämmer det att banken har tavlor av Goya?
Du hörde rätt. Bakom de där gallren förvarar banken en förstklassig konstsamling, med flera porträtt målade av självaste Goya, förutom verk av andra stora mästare. De är inte framme för allmänheten varje dag, men då och då går de att se på visningar och utställningar. En bank som, förutom guld, håller museimåleri under lås och bom.
