Trägallerier, snidade balkonger och en färg mellan kräm och ockra som verkar komma från en annan tid. Det är Kanarieöarnas äldsta hotell som fortfarande är i drift, invigt i januari 1890 med engelskt kapital, och dess historia är turismens egen historia på de här öarna.
De engelska vintergästerna
Det öppnade mitt under uppsvinget för Puerto de la Luz, vars arbeten hade börjat 1883. Med de brittiska kolfartygen kom också de första viktorianska resenärerna, och de behövde någonstans att bo.
De kallades ”invernantes”, vintergäster: förmögna engelsmän och nordeuropéer som tillbringade hela säsonger här, ibland månader, på flykt undan kylan och dimman i sitt hemland. Las Palmas marknadsförde sig som en naturlig kurort och konkurrerade med Rivieran och Madeira om de lyxgästerna.
Den första byggnaden ritades av James MacLaren, en skotsk arkitekt som var mycket uppskattad på sin tid och knuten till den brittiska Arts and Crafts-rörelsen, som sökte skönhet i hantverket. Han dog mycket ung, bara trettiosju år gammal, samma år som hotellet öppnade.
Stadens stora salong
Under mer än ett sekel har aristokrater, författare, statschefer och filmstjärnor passerat här. Hotellet har varit stadens stora salong, platsen där Las Palmas tog på sig sina finaste kläder.
Den nuvarande byggnaden är inte exakt den från 1890, utan en återuppbyggnad från trettiotalet som bevarade andan i den regionalistiska arkitekturen, med dess torn, balkonger och innergårdar.
Det språket – det som här kallades neocanario – är detsamma som bröderna Martín-Fernández de la Torre använde i Pueblo Canario, några meter bort. Hela området svarar mot ett och samma estetiska projekt om öns identitet.
Gå runt det långsamt: varje galleri, varje azulejo, varje palm i trädgården är en del av en iscensättning som är gjord för att få besökaren att förälska sig. Och det lyckas fortfarande, hundratrettio och några år senare.
Missa inte
Kanarieöarnas äldsta hotell
Invigt i januari 1890 med engelskt kapital, mitt under uppsvinget för Puerto de la Luz.
Ritat av en skotte
James MacLaren, knuten till Arts and Crafts, som dog 37 år gammal samma år som hotellet öppnade.
”Invernantes”, vintergästerna
Förmögna nordeuropéer som tillbringade hela månader här på flykt undan kylan.
Byggnaden är från trettiotalet
En återuppbyggnad som bevarade den regionalistiska andan: torn, balkonger och innergårdar.
Så passar det in i ditt besök i Las Palmas
Det ligger i Parque Doramas, intill Ciudad Jardín, i stadens mest eleganta område. Det syns från själva parken.
Stoppet utanför tar femton minuter, medan du går runt det. Det är ett hotell i drift, så interiören ser du bara om du bor där eller konsumerar i dess salonger.
Den naturliga fortsättningen går genom Pueblo Canario och Néstormuseet, som ligger alldeles intill, och genom Ciudad Jardíns bostadshjärta.
Vanliga frågor
Vem var den där skotske arkitekten?
James MacLaren, en skotsk arkitekt som var mycket uppskattad på sin tid och knuten till den brittiska Arts and Crafts-rörelsen, som sökte skönhet i hantverket. Det kuriösa, och lite sorgliga, är att han dog väldigt ung, bara trettiosju år gammal, samma år som hotellet öppnade, 1890. Så det här uppdraget blev nästan ett av hans sista arbeten, ett farväl på andra sidan havet. När du lyfter blicken mot byggnaden, tänk på att bakom den finns en talang som slocknade alldeles för tidigt.
Vilka fyllde hotellet på vintern?
Vi kallade dem ”invernantes”, vintergäster: förmögna engelsmän och nordeuropéer som tillbringade hela säsonger här, ibland månader, på flykt undan kylan och dimman i sina hemländer. Las Palmas marknadsfördes som en naturlig kurort och konkurrerade med Rivieran och Madeira om de lyxgästerna; det var en av Europas första vinterorter. Det här hotellet var deras högkvarter: här åt de frukost, dansade och skröt med solbrännan mitt i januari.
