Hej! Jag heter Astrid, född och uppvuxen i Las Palmas, och i dag tar jag dig till den grönaste och förnämsta delen av min stad: Ciudad Jardín, trädgårdsstadsdelen som några engelsmän och några indianos — utvandrare som kom hem rika från Amerika — drömde fram i slutet av 1800-talet.
Översikt
Vi passerar spåren efter den brittiska kolonin, Néstormuseet, Pueblo Canario, det historiska Hotel Santa Catalina och Parque Doramas, en riktig oas mitt i centrum. Allt platt, i skuggan och utan brådska.
Vår promenad börjar i norra kanten av Ciudad Jardín. Nu börjar vi.
Rutt
- 1
Ciudad Jardín: stadsdelen som föddes med trädgård
Du står vid den norra kanten av Ciudad Jardín, och här börjar man förstå varför det finns en stadsdel som är så olik allt annat. Det är nästan ingen trafik: bara palmernas sus och någon fågel. I slutet av 1800-talet vändes Las Palmas upp och ned.
- 2
Anglikanska kapellet
Den här lilla kyrkan, nordisk till sin prägel och av sträng sten, berättar historien om dem som inte längre finns. Det är den anglikanska kyrkan Heliga Trefaldighet, Holy Trinity, den andliga mittpunkten för den brittiska kolonin.
- 3
Engelska klubben
Club Inglés, British Club, var under decennier det allra heligaste för den brittiska kolonin: dess stora centrum för det sociala livet.
Du står i stadsdelens hjärta, och jag vill att du tittar i lugn och ro. Gatorna blir smalare, har snedställda hörn, öppnar sig i små torg och rondeller med träd.
- 5
Monumento Atis Tirma
Stanna en sekund framför den här bronsskulpturen. Det är kanariska urinvånare på kanten av ett stup, och verket heter Atis Tirma.
- 6
Colonia ICOT, det rationalistiska avantgardet
Titta på de här husen: likadana, enkla, med raka linjer och rena hörn, utan en enda onödig utsmyckning. Det är Colonia ICOT, och det är ingen estetisk nyck. Den uppfördes mellan 1934 och 1938 av arkitekten Miguel Martín-Fernández de la Torre, mannen som ritade en stor del av den här stadsdelen.
Du går in på ett geni territorium. Det här museet rymmer verk av Néstor Martín-Fernández de la Torre, arkitektens bror och en av de stora konstnärer som Kanarieöarna har gett oss.
Pueblo Canario ser ut som en traditionell by på öarna, med sina vitkalkade väggar, sina balkonger av teaträ, sina trägaller och sitt stenlagda torg. Men titta noga: det är inte gammalt. Det är en perfekt kuliss, en påhittad by.
- 9
Bodegón del Pueblo Canario
Här alldeles intill, mellan de här stenväggarna, har du ett perfekt stopp för att hämta krafter: Bodegón del Pueblo Canario.
Öppna dig för den här fasaden: trägallerier, snidade balkonger, en färg mellan kräm och ockra som ser ut att komma från en annan tid. Det är Hotel Santa Catalina, det äldsta hotellet på Kanarieöarna som fortfarande är i drift, och dess historia är själva turismens historia på de här öarna.
- 11
Ankdammen
Gå fram till den här dammen gömd bland växtligheten, ett fuktigt och skuggigt hörn vid ingången till stadsdelens stora park. Här lever ankor, gäss och enorma koikarpar, orange och vita, som kommer fram så fort de hör steg och väntar på bröd.
Andas djupt: du känner doften av fuktig jord, lagerträd, blommor. Du är i Parque Doramas, den stora gröna oasen mitt i staden.
- 13
Auditorio José Antonio Ramos
Den här lilla amfiteatern under bar himmel, med sina stengradänger omfamnade av växtligheten, är parkens auditorium, tillägnat José Antonio Ramos, en briljant timplespelare som tog det minsta och mest kanariska av instrument, timplen, till scener över halva världen.
