Öns mest berömda handelsstråk och, i mer än ett sekel, Las Palmas stora skyltfönster. Det är gågata och alltid fullt av folk, men det verkliga skådespelet finns inte i skyltfönstren: det finns högre upp, i en enastående samling jugendfasader från början av 1900-talet.
Lyft blicken
Inglasade burspråk, listverk, girlanger, smidesjärn, hörnkupoler. När öns handel blomstrade med hamnen och bananen ville borgerskapet ha en gata som motsvarade dess ambitioner och anlitade de bästa för att kläda den.
Resultatet är ett friluftsmuseum som man går genom utan att märka det. Gå långsamt, korsa från den ena trottoaren till den andra och jämför balkongerna: det är det enda sättet att se det, för från en enda trottoar går inte perspektivet ihop.
Det är Trianas själ: handel och skönhet hand i hand, affärer och konst som delar samma trottoar. Staden kommer hit för att handla, men framför allt för att synas och se andra, på Gran Canarias invånares naturliga catwalk sedan generationer.
Varifrån pengarna kom
Före bananen fanns ett pyttelitet kryp som gjorde Gran Canarias invånare rika: koschenillen, ett insekt som lever på fikonkaktusarna och som gav en ytterst dyrbar röd färg, mycket eftertraktad i 1800-talets Europa.
När de kemiska färgerna sänkte den affären kom bananen och tomaten och tog över. Den cykeln av exportmonokulturer – sockerrör, vin, koschenill, banan – är Kanarieöarnas ekonomiska historia i fyra ord.
Och så är det hamnen. Bakom Puerto de la Luz finns ett namn som här är heligt: Fernando León y Castillo, politiker och diplomat från Gran Canaria som från Madrid drog i trådarna för att den skulle byggas från och med 1883. Arbetena leddes av hans bror Juan, ingenjör.
Den hamnen gjorde staden till en stor mellanstation i Atlanten, och därifrån kom kapitalet som betalade för dessa fasader. Utan hamn ingen jugend-Triana: sambandet är direkt.
Missa inte
Ett jugendmuseum under bar himmel
Inglasade burspråk, listverk, girlanger och hörnkupoler från början av 1900-talet.
Koschenillen betalade för det
Ett insekt från fikonkaktusarna som gav en ytterst dyrbar röd färg i 1800-talets Europa.
Och sedan bananen
När de kemiska färgerna sänkte koschenillen kom bananen och tomaten.
Utan hamn ingen Triana
Puerto de la Luz, som drevs fram från 1883, gav kapitalet som betalade för dessa fasader.
Så passar den in i ditt besök i Las Palmas
Den börjar vid Teatro Pérez Galdós och ravinen Guiniguada och går genom hela Triana till Parque de San Telmo. Det är kvarterets axel.
Man går den på femton minuter utan att stanna eller på en dryg timme med blicken på fasaderna och med besök i butikerna. Det senare är det rätta.
På vägen ligger Casa-Museo Pérez Galdós, på calle Cano, och kyrkan San Francisco. Och fem minuter bort, över ravinen, börjar Vegueta.
Vanliga frågor
Varifrån kom pengarna till de här fasaderna?
Före bananen fanns ett pytteliten kryp som gjorde invånarna på Gran Canaria rika: koschenillen, ett insekt som lever på fikonkaktusarna och som gav en ytterst dyrbar röd färg, mycket eftertraktad i Europa på 1800-talet. När de kemiska färgerna slog ut den kom bananen och tomaten och tog över stafettpinnen. Med de pengarna klädde borgarklassen, generation efter generation, gatan i fasader. Ren lyx som sprungit ur en ödmjuk fikonkaktus.
Vem ligger bakom hamnen?
Ett namn som är heligt här: Fernando León y Castillo, politiker och diplomat från Gran Canaria, som från Madrid drog i trådarna för att Puerto de la Luz skulle byggas från 1883. Arbetena leddes av hans bror Juan, ingenjör. Den hamnen gjorde staden till ett stort uppehåll på Atlanten och fyllde den med fartyg, kol och handel. Utan bröderna León y Castillo skulle den här gatan inte lysa som den gör. Bakom varje fasad finns i grund och botten en kaj.
