Det är besöket som gör en dag i Salamanca till något du minns: en rundvandring högt uppe i de två katedralerna, längs inre gallerier, läktare och vaktgångar som du normalt inte går på, ända ut på terrasserna och tornet. Du ser katedralernas insida uppifrån och hela staden utifrån, och mycket få gör det.
Inuti murarna
Rundturen utnyttjar de servicegångar som katedralerna har i murarnas tjocklek, ursprungligen avsedda för underhåll av glasmålningar och tak. Du går genom smala korridorer, korsar höga läktare och tittar ner i skeppen från en höjd varifrån de aldrig syns.
Den utsiktspunkten förändrar helt uppfattningen av de två byggnaderna. Kryssvalven i Nya katedralen får du se på nära håll, med sina ribbor och slutstenar, och från en av läktarna ser du korsmittstornet på Gamla katedralen från en vinkel som är omöjlig från marknivå.
Du passerar dessutom salar som rymmer föremål ur arkivet och skattkammaren, och Torre Mocha, och kommer ut på de yttre terrasserna ovanpå taken. Rundturens namn, Ieronimus, kommer från biskop Jerónimo de Perigord, den förste biskopen i det återbefolkade Salamanca och biktfader åt El Cid.
Mariquelo, och varför tornet är förstärkt
Jordbävningen i Lissabon 1755 kändes kraftigt i Salamanca och fick katedralens torn att spricka rejält. Det fick fyllas ut med massivt murverk och basen förstärkas, och därför är det i dag mycket tjockare än det ursprungliga projektet förutsåg: ett byggnadsmässigt ärr i full dager.
Ur det händelseförloppet föddes en tradition som lever kvar. Varje 31 oktober, årsdagen av jordbävningen, klättrar en invånare upp till tornets topp klädd i charrodräkt, spelar flöjt och trumma och tackar för att byggnaden och staden höll stånd. Han kallas Mariquelo.
Traditionen föll bort i årtionden och återupptogs på sjuttiotalet, och i dag samlar den en hel del folk på torget. Att en stad varje år högtidlighåller en jordbävning som inte förstörde den säger en hel del om dess förhållande till de här stenarna.
Missa inte
Du går inne i murarna
Rundturen använder servicegångarna i byggnadens tjocklek, avsedda för underhåll av glasmålningar och tak.
Valven uppifrån
Du ser ribborna och slutstenarna i kryssvalven på nära håll, och det romanska korsmittstornet från en vinkel som är omöjlig från marknivå.
Mariquelo
Varje 31 oktober går någon upp i tornet med flöjt och trumma för att tacka för att byggnaden klarade jordbävningen 1755.
Tornet är utfyllt
Jordbävningen i Lissabon fick det att spricka och basen fick förstärkas. Det är tjockare än projektet förutsåg.
Så passar det in i ditt besök i Salamanca
Du går in genom Puerta de la Torre, på den sida av Nya katedralen som vetter mot torget, och ingången är skild från katedralernas. Du kan göra båda sakerna samma dag eller var för sig.
Rundturen tar en dryg timme och är inte särskilt hård: det finns trappor, men de är fördelade på sträckor med vilplan och det är ingen oavbruten klättring. Det finns däremot smala passager och någon sträcka på höjd, så den passar inte den som har klaustrofobi eller svår höjdskräck.
Rätt tid är slutet av eftermiddagen, när stenen från Villamayor blir gyllene och hela staden lyser upp. Från terrasserna ser du Plaza Mayor, Clerecía, Tormes och Kastiliens fält som öppnar sig bakom.
Vanliga frågor
Förekommer den biskopen på något annat ställe?
Inte mindre än i ”Cantar de Mío Cid”, den stora medeltida dikten: där figurerar ”el obispo don Jerónimo”, en krigarpräst som bad att få gå först i striden. Det är just han. Och det finns mer: man säger att krucifixet som vördas i katedralen, Cristo de las Batallas, är det han bar under fälttågen vid Cids sida. En biskop som bad och slogs till lika delar, och som till slut vilade här, i staden han gjorde till sin.
