Mallorcas stora operahus, med en historia som blandar opera, eld och vidskepelse: det invigdes 1857 och brann ner helt sju månader senare, natten mellan den 11 och 12 juni 1858, efter den femte föreställningen av Verdis Macbeth. Det verk som i teaterns värld anses medföra olycka och som skådespelare inte ens nämner vid namn.
En brand med manus
Det öppnade som Teatre de la Princesa, till Isabella II:s ära. Det belystes med oljelampor, som var tidens standard och också dess största risk: teaterbränder var en plåga i hela Europa under 1800-talet, just på grund av kombinationen av öppen låga, trä och ridåer.
En gnista räckte. Av byggnaden fanns bara stenskalet kvar, och så långt är historien banal. Det som gör den minnesvärd är sammanträffandet: det brann under en föreställning av Macbeth, operan och pjäsen som teatervärlden anser förbannad och som många skådespelare undviker att nämna inne i en salong.
De byggde upp det igen efter samma ritningar och med samma dekoratör, och det öppnade på nytt 1860, identiskt. 1868, efter La Gloriosa-revolutionen som avsatte Isabella II, fick det namnet Teatro Principal, som det fortfarande har: de spanska teatrarna bytte namn samtidigt som regimen byttes.
Salongen, och teatern som betalade sjukhuset
Salongen är italiensk: hästskoformad planlösning med flera våningar av förgyllda loger, den formel som har dominerat Europas operahus sedan 1700-talet eftersom den optimerar både akustik och social synlighet. Även här kom man för att se och synas.
Det är fortfarande öns stora teaterhus och varje säsong tar det emot Mallorcas opera, förutom teater, dans och konserter. Det är en av de byggnader som inte har blivit monument eftersom de aldrig slutade fungera.
Det finns en uppgift som säger mycket om hur skådespel uppfattades i 1800-talets Spanien: Principal ärvde kopplingen från Palmas gamla Casa de les Comèdies, som tillhörde Hospital General. Det som kom in i biljettkassan gick till att ta hand om de sjuka.
Med andra ord var det bokstavligen välgörenhet att gå på operan. Den modellen – offentligt skådespel som finansierar välgörenhet – var vanlig i flera spanska städer och förklarar varför många historiska teatrar var beroende av sjukhus eller brödraskap.
Missa inte
Det brann under Macbeth
Sju månader efter öppnandet, 1858. Operan som teatervärlden anser förbannad och inte nämner.
Det byggdes upp identiskt
Samma ritningar, samma dekoratör, återöppnat 1860. Bara stenskalet stod kvar.
Det bytte namn med regimen
Det hette Teatre de la Princesa efter Isabella II. Efter revolutionen 1868 blev det Teatro Principal.
Biljettkassan betalade sjukhuset
Det ärvde kopplingen från Casa de les Comèdies: intäkterna gick till Hospital General.
Så passar den in i ditt besök i Palma
Den ligger vid Plaça Weyler, intill Gran Hotel och ett stenkast från Plaza del Mercado. Dess fasad, allvarligare och med kolonner, står medvetet i kontrast till grannarnas festliga modernism.
Interiören besöks på guidade turer vid bestämda tider, och det är det enda sättet att se salongen om du inte ska på en föreställning. Kolla programmet: att sammanfalla med en föreställning är alltid det bättre valet.
Härifrån går du upp längs La Rambla mot Plaza Mayor, eller ner till Born. Det är en bekväm knutpunkt mellan det modernistiska området och gamla stan.
Vanliga frågor
Visste du att den här teatern betalade sjukhuset?
Principal ärvde kopplingen från Palmas gamla Casa de les Comèdies, som tillhörde Hospital General: det som kom in i biljettluckan gick till vården av de sjuka. Att gå på operan var, bokstavligen, att göra välgörenhet.
