Bonaval: det Santiago som de flesta aldrig sätter sin fot i
Tre trappor som klättrar uppåt utan att nudda varandra, Galiciens panteon, ett gratis museum av Álvaro Siza med en öppen takterrass och en park anlagd på en kyrkogård. Allt tio minuter från katedralen.
Det finns en del av Santiago som samlar tre av stadens bästa saker, till stor del är gratis och bara tar emot en liten bråkdel av de besökare som kommer till Obradoiro. Den ligger tio minuters promenad bort, uppför från Porta do Camiño, på sluttningen av monte da Almáciga, där stenstaden möter grönskan.
Taket på CGAC är en öppen och gratis utsiktsterrass över takåsarna i gamla stan. Siza tänkte sig den som ännu ett av stadens torg, inte som ett tak, och nästan ingen går upp dit.
Klostret, och en omöjlig trappa
Tre spiraler som aldrig korsar varandra.
Enligt traditionen grundades San Domingos de Bonaval av den helige Dominikus (de Guzmán) på 1200-talet, och det byggdes om på 1600-talet. Sedan 1977 bor här inga munkar, i stället rymmer klostret Museo do Pobo Galego, det galiciska folkets museum, och dess mest fotograferade föremål är en trappa som ser ut som en geometriövning driven till sin yttersta gräns.
Det är tre fristående spiraltrappor, inpassade i samma cylindriska schakt, som slingrar sig uppåt utan att någonsin korsa varandra och utan att röra vid varandra på någon punkt. Var och en börjar på ett eget ställe och slutar på en egen våning, så tre personer kan gå uppför samtidigt utan att se varandra.
Trappan är ett verk av Domingo de Andrade, katedralens byggmästare och även den som skapade Berenguela, klocktornet. Andrade var lika skicklig matematiker som konstnär: han skrev en avhandling om geometri tillämpad på byggande, och den här trappan är hans praktiska bevis.
Resten av klostret upptas av Museo do Pobo Galego, med jordbruksredskap, båtar, vävstolar, keramik och säckpipor som visar hur man levde i Galicien för inte så länge sedan. Det är ett etnografiskt museum av högsta klass och ett av de ärligaste i Spanien.
I ett av kapellen ligger Panteón de Galegos Ilustres, Galiciens nationella panteon. Rosalía de Castro kom hit 1891 med en begravning nästan som en statsbegravning, och panteonet skapades för att ta emot henne. Bredvid henne vilar Castelao, vars kvarlevor inte kunde återvända från exilen i Buenos Aires förrän 1984.
Álvaro Siza öppnade det 1993, året efter att han vunnit Pritzkerpriset. Han använde samma gyllene sten som det angränsande klostret men i samtida linjer, utan pastisch och utan våldsam kontrast. Ljuset faller in snett uppifrån, utan några synliga fönster. Fri entré.
Mellan klostret och museet breder parken i Bonaval ut sig. Den upptar klostrets gamla kyrkogård och köksträdgård och restaurerades av Álvaro Siza själv tillsammans med landskapsarkitekten Isabel Aguirre. Det är en av Santiagos mest egenartade platser och en av de minst besökta.
Ingreppet suddade inte ut det som fanns: de gamla gravarna, stödmurarna och trädgårdens stenterrasser blev en del av utformningen, så parken är på samma gång en samtida trädgård och en arkeologisk lämning. Du promenerar bland gravstenar och ekar utan att det känns dystert.
Från de övre terrasserna ser du ut över gamla stan med katedralens torn i bakgrunden, och den utsikten skiljer sig från den vid utsiktsplatsen i Alameda: här ser du staden norrifrån och på närmare håll, med skiffertaken i förgrunden.
Helheten – klostret, parken och museet – är tänkt som en enhet och är det bästa beviset på hur det går att bygga i en världsarvsstad utan att klä ut sig eller förstöra något. Det lönar sig att gå igenom alltihop i lugn och ro.
Gatan där staden går ut
När du går ner från Bonaval kommer du till Porta do Camiño och Rúa de San Pedro, de sista metrarna av Camino Francés, den franska grenen av Jakobsleden (Camino de Santiago). Det är gatan där de flesta av världens pilgrimer kommer in till fots, och tidigt på morgonen ser du dem gå nerför i tystnad, nästan på tå.
Under de senaste decennierna har San Pedro slutat vara bara en genomfartsgata. Den har fyllts av barer med egen karaktär, bokhandlar, musikställen och små marknader, och har blivit det område där Santiagos unga går ut och där priserna ännu inte är gamla stans.
Det är den balansen som är intressant: här samsas pilgrimshärbärgena, det vanliga grannlivet och en tapasrunda som de flesta besökare på genomresa aldrig upptäcker eftersom de stannar kvar på rúas i centrum. Det räcker att gå ner tio minuter.
På lördagsförmiddagarna är det producentmarknad i närheten. Och sammantaget är kombinationen Bonaval på förmiddagen och San Pedro på eftermiddagen förmodligen den bästa dag du kan tillbringa i Santiago utanför katedralstråket.
Bruksarkitektur: synlig sten, inglasade balkonger och butiker i bottenvåningen, utan palats eller vapensköldar, eftersom det var pilgrimsfärdens servicegata. I dag finns här stadens bästa nattliv till rimliga priser.
Startpunkt för promenaden genom Bonaval om du går uppför, eller slutpunkt om du går nerför. Staden fick sin stadsmur efter år 997, då Almanzor förde katedralens klockor ända till Córdoba på kristna fångars axlar. Av de sju portarna står inte en enda kvar.
Tre fristående spiraltrappor inpassade i samma cylindriska schakt i klostret San Domingos de Bonaval, som klättrar uppåt utan att någonsin korsa varandra och utan att röra vid varandra på någon punkt. Var och en börjar och slutar på ett eget ställe. Den är ett verk av Domingo de Andrade, katedralens byggmästare och dessutom matematiker.
Vem ligger begravd i Panteón de Galegos Ilustres?
Rosalía de Castro, den galiciska litteraturens moder, vars kvarlevor kom hit 1891 med en begravning nästan som en statsbegravning och för vars skull panteonet skapades; Castelao, den politiska galicianismens fader, som inte kunde återvända från exilen i Buenos Aires förrän 1984; skulptören Asorey och kartografen Domingo Fontán.
Är CGAC gratis?
Ja, entrén till museet kostar ingenting, något som väldigt få känner till. Och taket är en öppen utsiktsterrass över takåsarna i gamla stan, med katedralens torn i bakgrunden, som Siza tänkte sig som ännu ett av stadens torg. Tjugo minuter räcker om du bara är ute efter utsikten.
Vad är parken i Bonaval?
Klostrets gamla kyrkogård och köksträdgård, restaurerade av Álvaro Siza tillsammans med landskapsarkitekten Isabel Aguirre. Ingreppet införlivade de gamla gravarna, stödmurarna och stenterrasserna i utformningen, så den är på samma gång en samtida trädgård och en arkeologisk lämning. Den är gratis och mycket glest besökt.
Är Museo do Pobo Galego värt ett besök?
Ja, i hög grad, och det är ett av Spaniens ärligaste etnografiska museer. Här finns jordbruksredskap, båtar, vävstolar, keramik och säckpipor som visar hur man levde i Galicien för inte så länge sedan, utan idealisering. Det delar byggnad med panteonet och trappan med tre spiraler, så besöket blir tre i ett.
Hur mycket tid ska man lägga på området?
En lång halvdag för att göra det ordentligt: en och en halv timme för museet, panteonet och trappan, en timme för CGAC och dess terrass, och lika mycket för parken i lugn och ro. Om du sedan går ner till Rúa de San Pedro för att äta eller ta något blir det en hel dag utanför de vanliga stråken.
Praktisk information
VarSluttningen av monte da Almáciga, uppför från Porta do Camiño.
Hitta hit10 minuters promenad från Obradoiro, österut och uppför backen.
TidsåtgångEn halv dag med museet, parken och CGAC.
GratisHela CGAC, dess utsiktsterrass och parken i Bonaval.
Det som kostarMuseo do Pobo Galego, omkring 4 euro och gratis vissa dagar.
StängtBåde museet och CGAC har stängt på måndagar.
På kartan
🎧 Med Viavoy
Promenera i Santiago de Compostela och lyssna i din egen takt
Ladda ner Viavoy och promenera i Santiago de Compostela offline, när du vill.
från 2,99 €· engångsbetalning
City Pass · 9,99 €3 dagar, alla turer i Santiago de Compostela