Europas största akvarium, med mer än fyrtio miljoner liter vatten fördelade på miljöer som återskapar planetens hav: Medelhavet, tropikerna, våtmarkerna, Arktis med sina belugor och Antarktis med sina pingviner. Det invigdes 2003 i ena änden av Konst- och vetenskapsstaden, och dess vita, vågformade tak – betongkronbladen över vattnet – är inte av Calatrava utan av Félix Candela, en av 1900-talets stora konstruktionsingenjörer.
Félix Candelas kronblad
Félix Candela var en arkitekt från Madrid som gick i exil i Mexiko efter inbördeskriget och som specialiserade sig på skal av armerad betong: ytor med minimal tjocklek – ibland fyra centimeter – som kan täcka stora spännvidder tack vare sin geometri, inte sin massa. Hans hyperboliska paraboloider är en klassiker inom byggnadskonstruktion.
Han dog 1997, innan det här byggdes, men projektet genomfördes efter hans ritningar. Taken över entrébyggnaden och undervattensrestaurangen är den sista tillämpningen av hans metod, och de fungerar som ett bevis på att ett ytterst tunt betongskal kan bära sig självt om det har rätt kurva.
Anläggningen upptar ungefär tolv hektar och är organiserad som en rundtur genom de marina ekosystemen, med största delen av anläggningarna under jord och byggnadskropparna uppstickande mellan vattenytorna. Att gå runt hela tar mellan tre och fyra timmar.
Vad som finns därinne, och vad som är bra att veta
Belugorna är det mest säregna djuret: vita valar från Arktis, med rund huvudform och ett till synes leende uttryck, som mycket få europeiska akvarier har. Här finns också valrossar, pingviner, hajar, ett stort delfinarium och en undervattenstunnel som går genom oceanbassängen.
Man talar om ungefär femhundra olika arter. Våtmarksavdelningen, där Medelhavet och Albufera finns representerade, är den som hänger mest ihop med Valencias verkliga omgivning och den som färrest tittar på.
Och det är rimligt att säga även det som är sant: stora akvarier med valdjur är föremål för en allvarlig och växande etisk debatt om att hålla havsdäggdjur i fångenskap, och flera länder har begränsat sådana anläggningar. L'Oceanogràfic bedriver forsknings- och räddningsprogram för vilda djur, och debatten är inte avslutad. Det är värt att åka med den vetskapen och bestämma sig utifrån den informationen.
Missa inte
Candelas tak
Betongskal på några få centimeter som bärs upp av sin geometri. Hans sista verk, postumt.
Belugorna
Vita valar från Arktis som mycket få europeiska akvarier har. Här finns också valrossar och pingviner.
Fyrtio miljoner liter
Europas största akvarium, med tolv hektar och ungefär femhundra arter.
Debatten om fångenskap
Stora akvarier med valdjur är föremål för etisk diskussion. Det är bra att veta om det innan man åker.
Så passar det in i ditt besök i Valencia
Det ligger i södra änden av Konst- och vetenskapsstaden, efter Palau de les Arts, Hemisfèric och Museu de les Ciències. Det är slutpunkten för Jardín del Turia och också där parken tar slut.
Det är det dyraste besöket i komplexet och också det som tar längst tid: mellan tre och fyra timmar om man ser allt. Det finns kombinerade biljetter med Museu de les Ciències och Hemisfèric som lönar sig klart bättre om du ska göra två eller tre av dem.
Med barn är det Valencias bästa alternativ vid sidan av Parque Gulliver, som ligger tjugo minuter bort längs flodbädden och är gratis. En plan som fungerar mycket bra: Gulliver tidigt på morgonen, lunch, och L'Oceanogràfic på eftermiddagen, när hettan tar i och allt är under tak.
Vanliga frågor
Hur många djur bor här inne?
Väldigt många: man talar om omkring femhundra olika arter fördelade över alla de där återskapade haven, från små färgglada fiskar till stora hajar. Det är i praktiken ett hav i miniatyr, med djur från platser som aldrig skulle mötas i naturen, från Arktis till tropikerna på en och samma promenad. Därför behövs det tid och bra skor: att se det i lugn och ro är nästan att åka jorden runt utan att lämna Turias gamla flodbädd.
Vilket är stjärndjuret?
För mig, utan tvekan, belugorna: de där vita valarna från Arktis, med det runda huvudet och det ansiktet som alltid verkar le. De är mycket sällsynta att se i Europa, det finns väldigt få ställen som har dem, och här kan du stå hypnotiserad och se dem glida fram i det iskalla vattnet. Barnen klistrar sig mot glaset och ingen kan få bort dem därifrån. Om du bara hinner med en enda sak därinne, låt det vara att stanna och hälsa på belugorna.
Är det här bara ett akvarium att titta på?
Nej, och det här berättar jag gärna. Bakom Oceanogràfic finns ett centrum för återhämtning av marina djur: när en skadad sköldpadda dyker upp vid kusten, eller en strandad delfin, hamnar många här, de läker dem och, så snart de kan, släpper de tillbaka dem i havet. Så medan du promenerar och tittar på fiskar finns det i kulisserna folk som räddar riktiga djur. Ett akvarium som, förutom att visa dig havet, också tar hand om det en liten smula inifrån.
