Hej! Jag heter Erik, och jag blir din röst genom Cabanyal och Malvarrosa, fiskarkvarteret och stranden där paellan föddes — åtminstone för världen.
Översikt
Vi går genom den gamla havsbyn med sina färgglada gator, förbi fiskarnas kyrka, Bodega Casa Montaña, badhuset Las Arenas, Hemingways La Pepica, stranden som Sorolla målade och huset där en författare byggde sig ett palats med utsikt mot Medelhavet. Salt luft och matlagning på en gång: jag berättar var man äter den riktiga paellan och varför det här är rent hav.
Vår promenad börjar vid saluhallen i Cabanyal. Nu kör vi.
Rutt
- 1
Mercado del Cabanyal
Du står vid ingången till Mercado del Cabanyal, och det är värt att andas ett ögonblick här innan du går in i stadsdelen. Det luktar hav, färsk fisk på is, kaffe från hörnbaren och, om det är mitt på förmiddagen, av någon som redan har riset på elden.
- 2
Kyrka de Nuestra Señora de los Ángeles
Framför dig står kyrkan Nuestra Señora de los Ángeles, Cabanyals äldsta och mest älskade kyrka.
- 3
Calle de la Reina
Du står på Calle de la Reina, Cabanyals ryggrad, den första gatan som drogs upp när det här fortfarande var en by skild från Valencia.
- 4
Fiskarnas färgglada hus
Stanna ett ögonblick och titta dig omkring: de här färgglada små husen är barnbarn till barracas, de gamla hyddorna av vass och kalkad lera där fiskarna bodde.
- 5
Bodega Casa Montaña
Och titta vad du har alldeles här, på Calle Josep Benlliure: Bodega Casa Montaña, öppnad redan 1836.
- 6
Lonja del Pescado
Du står framför den gamla Lonja del Pescado, Llotja del peix, från 1904. Titta upp på huvudfasaden, vid Plaza de los Hombres de la Mar: det är rent valenciansk modernism, keramik, järn, den där lusten att dekorera även en arbetsbyggnad.
Du har nått strandfronten, och framför dig har du Balneario de Las Arenas. Stanna och titta på den vita, monumentala fasaden, med sin prägel av klassiskt tempel som tittar ut över stranden.
- 8
La Pepica
Precis här, med utsikt över Paseo Neptuno och Medelhavet, ligger La Pepica, öppnad 1898 och troligen Valencias mest berömda tempel för ris. Titta på lokalen: enorm, ljus, med över fyrahundra platser, kakelplattor, svartvita foton av alla som har passerat här.
Du har just satt foten på Playa de la Malvarrosa, och det här kräver ett annat tempo. Titta rakt fram: gyllene, fin sand, bred, det öppna Medelhavet, och till vänster en ofantligt lång strandpromenad som försvinner norrut.
- 10
Paseo Marítimo de la Malvarrosa
Nu är du på själva strandpromenaden, den breda boulevarden av palmer och plattor som löper parallellt med sanden i över en kilometer. Gå norrut utan brådska, med havet alltid på din högra sida.
- 11
Sorolla och ljuset i La Malvarrosa
Stanna och titta på havet som om du såg det för första gången, för så såg Joaquín Sorolla det.
- 12
Promenaden norrut
Nu går vi in på den lugnaste sträckan av La Malvarrosa, där stranden vidgar sig och sorlet från strandkioskerna lämnas bakom oss. Det här är den mest bebodda sidan, mer för grannar än för turister, med sanden till höger och, till vänster, gator som leder tillbaka mot stadsdelen.
- 13
Casa Carmela
Här, på Calle Isabel de Villena, ligger Casa Carmela, och det är bra att du stannar, för det här huset gör något som nästan ingen längre gör: paella på ved, på riktig eld, sedan 1922. Titta in och, om du har tur, ser du röken och känner doften av brinnande apelsinträ, som är hemligheten bakom smaken.
Framför dig har du Casa-Museo Blasco Ibáñez, mitt i La Malvarrosa. Titta på huset: här, på just den här platsen, lät författaren Vicente Blasco Ibáñez uppföra sin villa vid havet, med sin terrass med karyatider och sin trädgård, för att skriva med blicken på precis de vågor som du har framför dig.
