Ett svalt rum i halvdunkel med en åttkantig lanternin buren av åtta smäckra kolonner, som låter en ljusstråle falla över en bassäng. Skönheten är stilla, nästan musikalisk, och det är bäst att säga med en gång att arabiska är baden knappast: de byggdes omkring 1194, när Girona hade varit kristet i århundraden.
Kristna som kopierade den bästa förebilden som fanns
Namnet kommer av att de oblygt kopierade förebilden från de romerska och islamiska baden, som var de bästa på sin tid. I det kristna Europa på 1100-talet fanns inget jämförbart när det gällde badanläggningar, så den som ville bygga ett bra bad hade ingen annan förebild.
Det säger en hel del om hur den medeltida kulturöverföringen egentligen fungerade, mycket mer pragmatiskt än vad som brukar berättas: det som fungerade togs över, varifrån det än kom, och det tekniska anseendet vägde tyngre än den religiösa gränsen.
Det som däremot är helt och hållet andalusiskt är känslan av rummet: halvdunklet, vattnet, ljuset som silas ner ovanifrån och den centrala paviljongen som organiserar hela salen. Badets arkitektur eftersträvar en bestämd sinnlig effekt, och här nås den lika väl som i Granada eller Córdoba.
Ritualens väg, och vem som räddade dem
Salarna går du igenom i den gamla ritens ordning, som är densamma som i de romerska termerna. Först apodyterium, omklädningsrummet, som är salen med paviljongen och lanterninen och anläggningens vackraste rum. Därefter frigidarium med kallt vatten, tepidarium med ljummet och caldarium med hett.
Under allt detta ligger hypokausten: kammaren där het luft från en ugn cirkulerade under golvet och värmde golv och väggar. Det är rent romersk teknik, i bruk i en byggnad från 1100-talet.
Badet var inte bara hygien. Det var njutning och umgänge: platsen där affärer diskuterades, avtal slöts och tiden fördrevs, en lyx som den medeltida staden förstod att unna sig och som sedan gick förlorad i århundraden.
Att byggnaden har kommit fram hel beror till stor del på en slump: i århundraden låg den innesluten i kapucinessornas kloster, som använde området till sina egna ändamål, och klostrets mur runt omkring skyddade den från rivning. När klostret försvann stod juvelen kvar.
Missa inte
De är inte arabiska
De byggdes omkring 1194, när Girona hade varit kristet i århundraden. De kopierar den islamiska och romerska förebilden.
Paviljongen och lanterninen
Åtta smäckra kolonner som bär en åttkantig lanternin över bassängen i omklädningsrummet. Anläggningens bästa.
Hypokausten
Under golvet cirkulerar het luft från en ugn. Romersk teknik i en byggnad från 1100-talet.
Ett kloster räddade dem
De låg inneslutna i kapucinessornas kloster, och den muren skyddade dem från rivning.
Så passar det in i ditt besök i Girona
Det var Rafael Masó från Girona, en av den katalanska noucentismens stora arkitekter, som restaurerade dem 1929, och hans familjs hus går också att besöka i staden. Det ingreppet är det som gav anläggningen tillbaka ett presentabelt skick.
De ligger intill Portal de Sobreportes, porten av romerskt ursprung i ringmuren, och ett stenkast från basilikan San Félix. Härifrån börjar den norra delen av gamla stan: Sant Pere de Galligants, Jardines de los Alemanes och uppgången till stadsmuren.
Besöket är kort, tjugo minuter, och inträdet billigt. Det är bäst att gå när solen står högt, för lanterninens effekt över bassängen beror på solen som kommer in uppifrån, och en mulen dag går hälften förlorad.
Vanliga frågor
Hur kunde en sådan här byggnad nå oss hel?
Tack vare, delvis, några nunnor. I århundraden var baden inneslutna i kapucinessornas kloster, som använde området för sina egna behov, och den klostermuren runt omkring skyddade dem från rivning. När klostret försvann fanns den gamla juvelen kvar, och väntade på att Masó skulle rädda den.
