Hej! Jag heter Astrid, sevillanska, och jag ska ta med dig till stadens norra del, det mest sevillanska kvarteret av alla: Macarena och Alameda.
Översikt
Vi passerar en nästan tusenårig arabisk mur, Macarenabasilikan, den runda kyrkan San Luis de los Franceses, Sevillas äldsta saluhall och en poppelallé som bär tvåtusen år på sina axlar. Det här är det Sevilla som verkligen slår, det folkliga och bohemiska, inte vykortens.
Och två pärlor får vi se även invändigt: Macarenabasilikan och San Luis de los Franceses har sin ljudguide för interiören inkluderad i den här promenaden; när du står vid deras dörrar trycker du och går in. Vår promenad börjar framför det gamla Hospital de las Cinco Llagas, i dag Andalusiens parlament.
Nu kör vi.
Rutt
Framför dig har du en mycket lång och sträng fasad av sten och tegel, med en renässansportal i mitten. Trafiken susar runt dig, men byggnaden sprider ändå en egendomlig tystnad omkring sig.
Vid sidan av den stora vita basilikan reser sig plötsligt något du inte väntade dig mitt i 2000-talet: en tegelbåge och ett långt stycke jordfärgad stadsmur, kraftig och tinnprydd. Låt handen glida över stenen, grov och varm.
- 3
Kyrkan de San Gil
Alldeles intill den stora vita basilikan, nästan gömd, ligger en mycket äldre och enklare kyrka av orappat tegel, med ett fyrkantigt torn i mudéjarstil. Knappt någon tittar på den, alla går till Jungfrun. Det är kyrkan San Gil, och här finns den verkliga roten till allt.
Framför dig reser sig en vit och ren fasad, och det första som når dig är inte utsikten utan luften: det luktar ljusvax.
- 5
Joselitos fem smaragder
På Jungfruns bröst, fästa i hennes dräkt, ser du fem broscher i form av gröna rosor. Sevillanerna kallar dem ”las cinco rosas” eller ”mariquillas”.
Framför dig öppnar sig ett fyrkantigt torg med träd, slitna bänkar och grannar som kommer och går: barn, hundar, gamla människor i en ring, sorlet från en bar med stolarna ute på gatan. Det här är Plaza del Pumarejo, och här andas det kvartersliv som på få andra platser i staden.
På Calle San Luis stoppar en fasad dig plötsligt tvärt: två torn, vridna kolonner, sten som verkar röra sig, barockens hela muskelkraft hoptryckt i en smal front. Det är San Luis de los Franceses, den sevillanska barockens juvel, uppförd mellan 1699 och 1730 av Leonardo de Figueroa.
- 8
Mercado de la calle Feria
Du står på Calle Feria, en lång och livlig gata med gamla butiker och fasader med flagnande färg och mycket charm. Om du känner lukten av färsk fisk och hör ropen från stånden, då är du alldeles intill saluhallen. Men Calle Feria rymmer något mycket äldre.
- 9
Casa Vizcaíno
På Calle Feria, nummer 27, ligger en liten bar med fasaden klädd i blå och vita kakelplattor och folk som dricker stående vid dörren, med glaset i handen. Det är Casa Vizcaíno, en bodega av det gamla slaget, öppen sedan trettiotalet.
- 10
Kolonnerna på Calle Mármoles
På Calle Mármoles reser sig tre mycket höga romerska kolonner, helt lika, mitt i gatan: de är resterna av ett romerskt tempel. Men det fanns fler kolonner. På 1500-talet släpade man två av dem till änden av Alameda de Hércules för att kröna dem med statyer.
Gatan öppnar sig plötsligt mot ett enormt, avlångt utrymme fullt av träd, uteserveringar och barn på cyklar: Alameda de Hércules. Det finns skugga, musik från barerna, liv när som helst på dygnet.
