En trädkantad promenad med havet nästan vid fötterna, och den bästa platsen att börja förstå Palma: i århundraden levde staden med ryggen mot ön och ansiktet mot det här vattnet. Hit kom vetet, oljan, sidenet, korallerna och nyheterna från hela världen.
En stad som såg mot havet, inte mot landsbygden
Palma växte inte på sitt jordbruk utan på sitt läge: en hamn mitt i västra Medelhavet, på rutten mellan Iberiska halvön, Nordafrika och Italien. Det geografiska faktumet förklarar allt annat, arkitekturen inräknad.
De köpmän som satsade sin förmögenhet på ett fartyg var de som lät resa stadens vackraste stenbyggnader. Lonja, Consolat de Mar och en stor del av palatsen i gamla stan är havets pengar omvandlade till gotik.
Och cykeln upprepades sex sekler senare med en annan produkt. När turismen tog fart i början av 1900-talet var det åter havet som förde med sig rikedomen, och åter översattes den till arkitektur: den här gången modernistisk, med färgad keramik och fasader som verkar smälta i solen.
Promenaden vanns från havet
Till för drygt ett sekel sedan var Palma inlåst innanför sina renässansmurar, som föll lodrätt ner mot vattnet. Det fanns ingen promenad: det fanns en mur och vågor som bröt mot den.
Rivningen började 1902, som en del av den allmänna rörelse för att riva stadsmurar som svepte över de spanska städerna, och strandfronten fullbordades efter hand genom utfyllnader. Det vill säga att när du går här går du bokstavligen där det tidigare bara fanns hav.
Av stadsmuren överlever sträckan Dalt Murada, som kröner kanten av gamla stan intill katedralen och som man går längs uppe på muren. Det är det enda sättet att få en uppfattning om murens verkliga höjd över vattnet.
Åt väster ser man, tecknade mot himlen, väderkvarnarna i Es Jonquet, det gamla fiskarkvarteret som reser sig på en kulle. De malde den säd som kom in genom just den här hamnen: havets stad sammanfattad i ett vykort.
Missa inte
Palma levde med ansiktet mot havet
Hit kom vete, olja, siden, koraller och nyheterna. Stadens gotik är havets pengar.
Promenaden är vunnen mark
Fram till 1902 föll muren lodrätt ner mot vattnet. Den revs och fylldes ut: du går där det fanns vågor.
Dalt Murada
Den enda bevarade sträckan av renässansmuren, intill katedralen, och man går längs uppe på den.
Kvarnarna i väster
Es Jonquet, fiskarkvarteret på kullen. De malde den säd som kom in genom den här hamnen.
Hur det passar in i ditt besök i Palma
Det är den naturliga startpunkten för rundan kring Lonja och Born. Härifrån tar du dig på fem minuter till Lonja, till Consolat de Mar och, på väg uppåt, till Paseo del Born.
I andra riktningen hänger det ihop med S'Hort del Rei, katedralen och Parc de la Mar, så det fungerar som ett gångjärn mellan Palmas två monumentala områden.
Promenaden har skugga från träd och bänkar, vilket spelar roll på sommaren. Och i skymningen, med solen som sjunker över hamnen och masterna, är det ett av de bästa ställena i staden för att inte göra någonting.
Vanliga frågor
Visste du att den här promenaden vanns från havet?
Ända till för drygt ett sekel sedan var Palma instängt innanför sina renässansmurar, som föll lodrätt ner i vattnet. Man började riva dem 1902 och sjöfronten fullbordades successivt med utfyllnader, så du går där det tidigare bara fanns vågor. Av den muromgärdade staden överlever sträckan Dalt Murada, intill katedralen.
Och de där kvarnarna man ser åt väster?
Det är Es Jonquet, det gamla fiskarkvarteret byggt på en kulle, med en handfull restaurerade mjölkvarnar som tecknar sig mot himlen. De malde säden som kom in genom just den här hamnen: havets stad, sammanfattad i ett vykort.
