Hej! Jag heter Erik, och jag ska vara din röst genom Málagas Soho, kvarteret med de jättelika väggmålningarna och den samtida konsten, det som förändrade centrums ansikte.
Översikt
Vi passerar CAC, den stora Obey-målningen bredvid D*Face's pilot, Teatro del Soho som Antonio Banderas öppnade igen, och gamla Alameda med sina hundraåriga fikusträd. Det är en pytteliten bit stad, inklämd mellan Alameda och floden, som rymmer mer konst per kvadratmeter än nästan någon annanstans i Málaga: vi går långsamt, utan brådska, och tittar på väggarna.
Vår promenad börjar vid CAC, Centrum för samtidskonst. Nu börjar vi.
Rutt
Framför dig har du en vit, geometrisk fasad, nästan som en oceanångare som gått på grund mellan palmerna. Det här är CAC, Centro de Arte Contemporáneo de Málaga. Och lägg märke till, för den här byggnaden har ett tidigare liv som ingen skulle ana: den föddes inte som museum.
- 2
Väggmålningen av D*Face
Högst upp på den här brandgaveln, vänd mot floden, finns ett verk som inte går obemärkt förbi. Det är en jaktpilot, med hjälm, och en detalj som avslöjar honom: ett rött öga och ett blått. Det är av D*Face, en konstnär från London, en av de stora som den där festivalen MAUS tog hit.
- 3
La Pechá Taberna
På Calle San Lorenzo, mitt i Soho, har du ett av de stopp man gärna gör: La Pechá, en andalusisk taberna, en krog, av det slag där man äter tapas, små rätter, på riktigt. Inga modenycker: här finns bardisk, griffeltavla med dagens varor och enkel mat från Málaga utan krusiduller.
- 4
Calle Barroso
Calle Barroso är en annan av Sohos lugna gator, nu långt från terrassernas larm. Här andas kvarteret långsammare, mer som ett bostadsområde, och därför är det en bra plats att stanna upp och fundera över vad det här stället är.
Lyft blicken åt vänster, mot den höga fasaden. Det du ser är enormt: ett kvinnoansikte i rött och svart, med den där strukturen av gammal affisch, av elegant propaganda. Det är av Obey, namnet som Shepard Fairey signerar med.
Titta på den här fasaden i klassisk teaterstil, med sitt skärmtak. Det här är Teatro del Soho, och bakom den finns en historia som är mycket typisk för Málaga. Byggnaden var den gamla teatern Alameda, en biograf och scen som alltid funnits och som också hade stängt, ännu ett lik i ett kvarter som hade det svårt.
- 7
Calle Tomás Heredia
Du står på Calle Tomás Heredia. Den är gågata, bred, med det där ljuset som studsar mellan de låga husen, och du märker redan att underlaget ändras: du går på kullersten och i bakgrunden hör man en kaffesked mot en kopp. Det här är en av Sohos två pulsådror, ryggraden som nästan allt rör sig längs.
- 8
Plaza de las Casas de Campos
Titta hur utrymmet öppnar sig här, på den här lilla utvidgningen. Det är en bra plats att stanna på, för här förstår man kvarterets stora vändning. Ända tills alldeles nyss hette det här inte Soho.
- 9
Calle Casas de Campos
Du står på Casas de Campos, kvarterets andra stora gågata, parallell med Tomás Heredia. Om den där är konstens gata, är den här livets, med terrasserna tätt intill varandra. Det är bara runt trehundrasjuttio meter, men de samlar en stor del av Sohos stoj och stim.
- 10
Calle Vendeja
Du står på Calle Vendeja, en av de gator som syr ihop Soho med Alameda och med floden. Namnet låter konstigt, eller hur? Vendeja. Det har sin förklaring, och den är vacker.
- 11
Santa Coffee Soho
På Calle Tomás Heredia nummer 5 har du ett perfekt ställe att hämta andan på: Santa Coffee Soho. Titta in, för det är en av de där små platserna som tar kaffet på stort allvar.
- 12
Alameda Principal
Du står på Alameda Principal, Sohos norra gräns och en av de avenyer i Málaga som har mest historia. Titta på mittpromenaden, den korridoren av jord och skugga mellan de två körriktningarna.
- 13
Puente de la Esperanza
Kika ut mot kvarterets kant, där flodfåran öppnar sig. Det här är floden Guadalmedina, och det här är Puente de la Esperanza. Men titta ner mot flodbädden, så ser du något som förvirrar alla: det finns inget vatten. Eller nästan aldrig.
- 14
De stora fikusträden på Alameda
Lyft blicken mot de här jättarna. De här enorma träden, med vridna stammar och rötter som lyfter marken, är fikusträden på Alameda, Málagas levande legend. Många tror att de är platanträd, men så är det inte: de är fikusar som hämtats från Indien, planterade 1876.
