Namnet ljuger två gånger: varken är byggnaden så gammal eller bodde någon morisk kung här. Det var legenden som gav det namnet. Men det den döljer inuti är verkligen enastående och sannolikt det mest häpnadsväckande du kan se i Ronda: en hemlig trappa med mer än tvåhundra trappsteg, utgrävd i levande klippa, som går ner från huset ända till själva botten av Tajo-ravinen, till floden.
Vattengruvan och Rondas fall
Mitt på 1300-talet lät den nasridiske kungen Abomelic hugga ut den här trappan inne i klippväggen med ett mycket konkret militärt syfte: att säkra vattenförsörjningen under en belägring. Ronda är ointaglig genom sitt läge, men en stad över en ravin har vattnet nere, och utan tillgång till det är fästningen värdelös.
Systemet fungerade med mänskliga kedjor som bar upp vattensäckar av skinn trappsteg för trappsteg, dag och natt. Krönikorna berättar att det arbetet utfördes av fastkedjade kristna fångar, och därför kallas vattengruvan (mina) också slavtrappan.
Vid belägringen 1485 skar trupperna under markisen av Cádiz av tillgången till vattengruvan, och utan vatten föll Ronda på några dagar efter århundraden av muslimskt styre. Det vill säga: den här trappan avgjorde stadens öde, och det var dess svikt som överlämnade den.
De hängande trädgårdarna över avgrunden
År 1912 gav hertiginnan av Parcent den franske landskapsarkitekten Jean Claude Nicolas Forestier i uppdrag att skapa trädgårdar i terrasser som hänger ut över ravinen. Forestier är densamme som gav form åt Parque de María Luisa i Sevilla och som arbetade med trädgårdar i Paris och Havanna: det här är ett mindre verk av honom, och säkert det mest svindlande.
Terrasserna trappas ner och utnyttjar sluttningen, med vattenbassänger, klippta häckar, azulejos och utsiktsplatser som tittar rakt ut i tomrummet. Därifrån ser du Puente Nuevo i profil, ett perspektiv som ingen annan punkt i staden ger.
Själva huset är i nymudéjarstil, från början av 1900-talet, uppfört på äldre lämningar. Den fullständiga rundan omfattar huset, trädgårdarna, vattengruvans mynning, den uthuggna trappan och Sala de la Noria, nere på kanjonens botten vid vattnet, där temperaturen märkbart sjunker för varje avsnitt.
Missa inte
Tvåhundra trappsteg i klippan
Utgrävda på 1300-talet inne i klippväggen för att hämta upp vatten från floden under belägringar.
Den här trappan förlorade staden
År 1485 skar de kastilianska trupperna av tillgången till vattengruvan, och utan vatten föll Ronda på några dagar.
Forestiers trädgårdar
Ritades 1912 av samme landskapsarkitekt som Parque de María Luisa i Sevilla. Terrasser som hänger över ravinen.
Puente Nuevo i profil
Från trädgårdens utsiktsplatser ser du bron från sidan, ett perspektiv som ingen annan punkt i Ronda ger.
Så passar den in i ditt besök i Ronda
Den ligger i gamla stan, om du går över Puente Nuevo söderut och går ner längs calle Santo Domingo, fem minuter bort. Den ligger på vägen mot Puente Viejo och de arabiska baden om du gör den nedåtgående rundan.
Du måste veta vad den innebär innan du går in: nedstigningen genom vattengruvan är mer än tvåhundra ojämna, fuktiga och hala trappsteg, huggna i klippan, och uppvägen är lika lång. Den passar inte den som har rörelsehinder, och skor med grepp rekommenderas.
Räkna med en dryg timme med hela nedstigningen och stoppen i trädgårdarna. Om du inte tänker gå ner i vattengruvan är besöket i trädgårdarna i sig fortfarande värt besväret på grund av utsikten, även om priset är detsamma.
Vanliga frågor
Vem bar upp vattnet för de där tvåhundra trappstegen?
Krönikorna berättar att det gjordes av kedjade kristna fångar, som bar lädersäckar steg för steg uppför i en mänsklig kedja, dag och natt. Därför kallas gruvan också slavarnas trappa.
Visste du att han som ritade de här trädgårdarna också signerade Sevillas mest berömda park?
Den franske landskapsarkitekten Jean Claude Nicolas Forestier, som skapade de här terrasserna, var densamme som gav form åt parken María Luisa i Sevilla och arbetade med trädgårdar i Paris och Havanna. Det här är ett mindre verk av honom, men säkert det mest svindlande.
